På tv visas program från öde öar och vildmark, där deltagare ska överleva på naturens resurser. Allt fler får också upp ögonen för vandring och att vistas mer i naturen. Är det kanske styrkan i att klara sig själv som lockar? Här är experternas tankar, och bästa tips!
AV: EMELIE ISACSSON FOTO: TT/SHUTTERSTOCK, JOSEFIN SVEEN, PRIVAT
De svenska skogsstigarna har trampats breda under de senaste åren och tältförsäljningen har skjutit i höjden. Böcker om friluftsliv, prepping och krisberedskap står uppradade i bokhandlarna och tv-tittare bänkar sig framför överlevnadsprogram som Robinson, The island, Nedsläckt land och Ensam i vildmarken. Trenden med att vistas i det fria syns också på antalet anmälningar till frilufts- och överlevnadskurser.
– Vi ser definitivt att våra kurser har fått ett uppsving. Fler vill känna att de behärskar att vara ute i naturen, säger Silvia Küller, överlevnadsinstruktör på All in Nature.
De flesta kursdeltagare startar med en friluftskurs där de bland annat får lära sig säker hantering av kniv och yxa, att laga mat på stormkök och sätta upp regnskydd och tält. Sedan väljer många att avancera med en första hjälpen-kurs eller en överlevnadsutbildning på ett till tre dygn, berättar Silvia Küller. Då handlar det om att lära känna sig själv, hur man reagerar på det okända och vikten av att samarbeta.
De senaste åren har hon inte bara märkt en förändring i antalet anmälningar – deltagarnas frågor har också fått en annan karaktär.
– Förut har det handlat mer om den rent avskalade överlevnaden, alltså vad du ska göra om du till exempel går vilse. Nu finns det en oro om att någon slags kris knackar på dörren. Det skulle kunna bli så att vi inte har el under delar av dygnet eller att det uppstår en situation där vi behöver klara oss ett par veckor med det vi har hemma.
Att känna att man har grunderna för att klara sig i en nödsituation, stor eller liten, kan kännas stärkande och det var just det som lockade Silvia
Küller till att själv gå en kurs för många år sedan.
– Det började som en rädsla, eller snarare en ansvarskänsla mot mina barn, som jag drog med mig ut i skogen. Vad händer om vi kommer bort? Eller kapsejsar med kanoten? Jag ville känna att jag hade koll, säger hon och fortsätter:
– Att veta att jag nu behärskar teorin och i vilken ordning jag ska göra saker om vi går vilse, har gett mig en stor trygghet. Det gör mig modigare när jag ska ta med mig familjen ut.
Som överlevnadsinstruktör vill Silvia Küller nu i
