1893–1920
Malmö Folkets park öppnar 1893 efter att i två år ha hyrt både hus och park. Den då unga arbetarrörelsen hade svårt att hitta lokaler för sina möten. Många ville eller vågade inte hyra ut till ”de fruktansvärda socialisterna”. Egna hus och egen park blev lösningen.
Och sedan utbröt rena folkparksfebern. Alla ville öppna egna parker. De första runt om i Skåne men redan 1898 öppnade parken i Eskilstuna.
I början spelade man politisk teater och hade höga kulturella krav – det var Ibsen, Tolstoj och Strindberg och bevare oss för bondkomik och revy.
Däremot var det grönt ljus för cykelakrobater, trollkonstnärer och atleter.
1920–1939
Till slut insåg man att arbetarna inte främst ville bli uppfostrade på sin lediga tid, de ville ha kul med sina kompisar också. Nu kom den tidiga populärkulturen med både bondkomiker och revyer, Ernst Rolf och Thor Modéen. Och tidens sångstjärnor som Ulla Billquist och Harry Brandelius.
1940-talet, krigsåren
Jazzen kommer till parken. Alice Babs sätter publikrekord efter publikrekord. Kyrkliga företrädare ojade sig över ”dansbaneeländet” men man dansar glatt vidare. Under krigsåren anlitade försvarsstabens förströelsedetalj folkparkerna och soldaterna fick se Karin Kavli i Kameliadamen, Vårat gäng och Sigge Fürst.
1950–1969
Detta är två gyllene decennier för parkerna. Snoddas blir svenska första superstjärnan 1952 och världsartister kommer på besök – Delta Rhytm Boys och Frank Sinatra, Maurice Chevalier och Count Basie. Folkparkerna hänger direkt på nya rocktrenden med första rockdanstävlingen 1956 och artister som Rock-Ragge, Rockande Samen och Rock-Olga. Och Nacka Skoglund klackar två-kronor på scenen! I parkerna möts Sven-Ingvars och Jokkmokks-Jokke, Hepstars och Jerry Williams. Och Bosse Parnevik med sina gubbar. Lill-Babs sjunger ”Är du kär i mig ännu Klas-Göran”. Tv-kändisar hittar också sin publik i folkparken. Amerikanske skådespelaren Michael Landon, Little Joe i Bröderna Cartwright, uppträdde sig fram till Tio-i-topp-placeringar via hängivna fans vid utescenerna.
1970–1989
Den nya vänstervågen fick inte riktigt fäste i parken. Hoola Bandoola spelade aldrig här. Proggarna tyckte att parkerna var för borgerliga (!)
