KARIN HERSLOW
Vi behöver aldrig tvivla på att vi har dem. De är många, och ger sig tillkänna på ett mycket distinkt sätt. Helst ska de vara starka och smidiga, och röra sig snyggt under huden. Men många, många av oss når aldrig det målet fast man kan vara mer eller mindre långt ifrån det. Jag talar förstås om muskler. Om jag skulle försöka spänna mina biceps för att skrämma bort en buse som hotar mig så skulle vederbörande falla ihop framför mina fötter i kramper. Skrattkramper.
Muskelkramper omfattas av den
gudomliga rättvisan. De kan drabba oss alla. Från en liten muskelrackare som sitter under ena ögat och flexar oombedd till en vadmuskel som bestämmer sig för att krampa när man sover riktigt gott. Då ligger man inte kvar och tänker att det ska gå över, man är uppe och stödjer på benet innan täcket hunnit falla tillbaka i sängen!
Helst ska man tämja sina muskler, ha kontroll över varenda en och drilla dem så de ser snygga ut. För att nå dit finns det olika metoder. Träna på gym, så klart. Utöva olika former av sport. Den som är lite glömsk kan få en mjuk och tillrättavisande form av träning genom att förlägga saker och sen ränna runt i evigheter och leta efter dem.
Kosten har givetvis också stor inverkan. Seriefiguren Karl-Alfred, den enögde sjömannen som klämmer burkvis med spenat och har överarmar i klass med de finaste surdegsbröden från Södermalm är min idol. Eftersom spenat är så gott tuggar jag i mig så jag inte ligger långt efter honom. Men starkare tycks jag inte bli. Det måste vara någon komponent jag missat. Antingen måste man äta burkspenat, eller så ska spenatintaget kompletteras med en tänd snugga bolmande i mungipan.
En annan seriefigur jag beundrar är Bamse. Han är både stark och snäll. Fast han har en gräddfil i muskelbyggandet – så fort han behöver lite extrakrafter tutar han i sig en burk dunderhonung, tillagad av hans farmor. Tyvärr känner jag inte den gamla damen så den hjälpen har jag inte tillgång till.
Apropå muskelsmä
