En novell om att ta nya steg på rätt spår

Ibland har man tur som en tokig! Martha pratade glatt med en nyfiken ekorre medan hon bar in väskorna från bilen in i den lilla stugan. – Vet du, jag hade nog blivit galen på riktigt om jag inte fått

Hon visste inte vem som var mest överraskad: hon själv eller Karstens högra hand, Klaus Doca Olesen. På bråkdelen av en sekund fick anblicken av Solveig honom att se ut som en fågelholk. Troligen stir

Solveig låg sömnlös i månskenet. Karsten sov djupt vid hennes sida. Själv var hon fast i en labyrint av tankar. Cadiz … Av alla städer i hela Europa hade Karsten nämnt Cadiz. Det hade kommit som en ch

Jag vaknade och slog upp ögonen. Bredvid mig i sängen satt Tom. – Hur mår du, älskling? – Jag vet inte riktigt. Vad är det som har hänt? – Du föll i vattnet när vi var ute med båten. Kommer du inte ih

Hon suckade. Om havet, som hon alltid älskat, inte kunde få henne på gott humör igen, då kunde ingenting få det. Hon blickade ut mot havet, långt ut på den smala linjen där himlen mötte havet. Två nya

Till slut hade hon lyckats övertala honom. Det hade inte varit lätt, men nu satt de här i bilen på väg bort. Eller hem. Hur man nu ville se det. – Det är lustigt, sa hon. I så många år har jag bott i