Så möts vi igen

Det första Alice blev medveten om när hon vaknade upp var sängen. Hon kände genast att hon låg i en annan säng än sin egen. Sedan började hon urskilja ett ansikte i dimman som omgav henne: Mikael. – H

Hon kunde nästan inte tro att det var sant. Satt hon verkligen här, ensam på ett litet kafé på Mallorca? Marianne såg sig omkring, allt var så overkligt. Hon fick nästan nypa sig i armen för att se om

Hon suckade. Om havet, som hon alltid älskat, inte kunde få henne på gott humör igen, då kunde ingenting få det. Hon blickade ut mot havet, långt ut på den smala linjen där himlen mötte havet. Två nya

Långsamt kom Alice upp till ytan igen. Marken hon låg på var hård och kall, våt av regnet. Hon hörde upprörda röster omkring sig. – Du ljuger! Som du hittar på, Betty, skrek Becca. – Jag ljuger inte!

Annika kände hur blodet försvann från hennes kinder. Hon hade just sett Jespers hand glida genom Lisbeths vackra röda hår. Jespers mor hade kanske haft rätt när hon sa till Annika att Jesper och Lisbe

Ibland har man tur som en tokig! Martha pratade glatt med en nyfiken ekorre medan hon bar in väskorna från bilen in i den lilla stugan. – Vet du, jag hade nog blivit galen på riktigt om jag inte fått