Jag hade inte räknat med att bli arbetslös strax innan jag skulle gå i pension. Att jag tack vare hunden skulle hitta en ny mening och glädje i livet kunde jag aldrig tro. En stor sorg har alltid varit att vi inte fick några egna barn. Nu får jag umgås med barn hela dagarna!
Foto: Getty Images (Bilderna är arrangerade)
Min man Kjell och jag har haft ett bra liv tillsammans. Vi har alltid haft kul ihop och skrattat mycket. Vi har många gemensamma intressen och vi njuter av varandras närhet. Inte en dag har jag varit irriterad på honom utan vi känner oss fortfarande kära. Livet är så bra som det kan vara förutom en sak som grämer oss båda mycket. Tyvärr är det inte något vi kan förändra. Vi har inga barn.
Trots alla försök har det aldrig blivit några egna barn. Det har varit vår stora sorg här i livet. Tur att Kjell är en förstående man och att vi har kul ihop. Hur hade livet varit annars? Hur hade det varit utan Kjell? Ja, det vill jag inte ens tänka på.
Tyvärr har inte min syster några barn heller. Kjells bror har två pojkar men de bor i USA. Jag träffar dem inte ofta men när vi ses är det intensivt.
Eftersom vi aldrig fick några barn har vi alltid haft hundar och det har varit trevligt. Hundarna har varit av olika raser och alla har de blivit lika bortskämda.
Förutom hundarna har vi haft våra arbeten. Kjell har arbetat som elektriker och jag har arbetat som sekreterare på ett mindre kontor. Stabila och bra arbeten ända tills mitt företag lades ner och jag blev arbetslös vid 60 års ålder. Vad skulle jag göra nu? Inte kan jag skola om mig vid min ålder och inte kan jag pensionera mig heller.
Åh, vad jag saknade barn just då! Jag saknade egna barn som jag kunde ta hand om för att fly min egen arbetslöshet. Tänk om jag hade haft barn då hade jag kunnat ställa upp som barnvakt. Jag kunde ha hjälpt dem med massa saker och på det viset få tiden att gå. Då hade jag inte känt mig ensam.
Istället satt jag hemma och deppade när Kjell var på sitt jobb. Han gjorde allt för att pigga upp mig. Vi hittade på många roliga saker ändå när han var ledig på kvällar och helger men ändå hade jag svårt att hitta mitt vanliga jag.
Jag sökte alla jobb som fanns men ingen behövde mig. Det hände ett par gånger att jag kom på intervju men mer än så blev det inte. Alltid gick den lediga plat
