Tidlöst och vackert med glada lysande färger. Margareta Kylbergs gulmålade gathus i Skanör är en idyll hon njuter av varje dag. Här finns inte bara gott om plats för familj och vänner, i trädgårdens gamla stall får hon också utlopp för sin skaparglädje.
TEXT PIA MATTSSONFOTO PERNILLA WÄSTBERG
Det är en solig och varm försommardag i Skanör. Snart kommer alla sommarturister att befolka gator, stränder och hamn, men än så länge är det lugnt i byn. Margareta Kylberg har varit på barnbarnets skolavslutning i kyrkan. Nu är hon i trädgården och njuter av alla gammaldags rosor som blommar. – Jag har alltid tyckt om att bo i det här huset, säger Margareta. När barnen var små var det härligt att kunna se dem leka i trädgården från köksfönstren. Jag trivs fortfarande lika bra här som ensam. När min man Björn gick bort i början av 2000-talet funderade jag på att flytta från Skanör till ett mindre hus på Österlen. En dag när jag kom hem och såg hur ljuset flödade in i vardagsrummet förstod jag hur galet det vore att lämna det här. Där och då bestämde jag mig för att bo kvar i huset så länge jag kan.
Det har gått över 40 år sedan Margareta och Björn bestämde sig för att tacka ja till erbjudandet om att få köpa det oisolerade sommarhuset i Skanör, som de hade hyrt under flera år och göra det till familjens permanenta hem.
– Vår äldsta dotter hade inte börjat skolan än och hunnit rota sig med klasskamrater, därför kändes tiden rätt för en flytt, säger Margareta. Björn och jag tyckte väldigt mycket om Skanör och kände att barnen skulle få en fin uppväxt här. Så vi slog till.
Beslutet innebar en rejäl boendeförändring; från ett 400 kvadratmeter stort hus med tillhörande park i Hjärup som familjen hyrt under tio år, till ett betydligt mindre på 127 kvadrat med en liten trädgård. Men det utgjorde inga problem för Margareta eller Björn. Tvärtom.
– Det kändes skönt att gå ner i storlek och bo i ett mer greppbart hus, säger Margareta. Vi hade en stor garageförsäljning och sålde av stora delar av vårt bohag. Vi tog bara med oss det vi ville ha till Skanör.
DET VAR INGEN bekväm vardag som väntade familjen under deras första år på plats. Det blir sällan det när man ska totalrenovera ett sommarhus till ett permanentboende. Bitvis bodde familjen i ett uthus i en trä
