Elegant empire med influenser från antiken

I kölvattnet av den franska revolutionen var det viktigt för de nya makthavarna att manifestera sig själva och utrycka sin samtid med en ny stil. Genom konsten lyckades man stärka sina positioner samt synliggöra sina anspråk och visioner. Stilen kulminerar under Napoleon I:s regeringstid 1804–1815 och kommer att gå under namnet ”empire” som är det franska ordet för kejsardöme.

De två arkitekterna Charles Percier (1764– 1838) och Pierre François Léonard Fontaine (1762–1853), som båda hade studerat i Rom och inspirerats av antiken, inredde de magnifika palatsen i Paris med mörk mahogny och textilier av siden. Färgerna fick gärna vara klara, som rött, grönt, gult och blått, accentuerat av brännförgyllda bronser. Arkitekturen, konsten och hantverket präglades av krigiska emblem som sköldar och lansar, men även sfinxer, gripar, lejon och delfiner.

NÄR DEN FRANSKE marskalken Jean Baptiste Bernadotte – den blivande kung Karl XIV Johan – anlände till Sverige förde han med sig den allra senaste parisiska konststilen. Det tog inte långt tid innan den kejserliga empiren tog greppet om svenskt konsthantverk och inredning. Parallellt med det extremt praktfulla utvecklades också en borgerlig och mer lågmäld stil som fick namnet Karl Johan, efter den då nyblivne kungen.

Perioden brukar också kallas ”den andra bronsåldern”, eftersom inredningarna fick sin gyllene aura av de rikt förekommande brännförgyllda bronserna. Den guldglänsande metallen användes flitigt till allt från kandelabrar, bordspendyler och läslampor till möblernas nyckelskyltar och beslag. Bordsuren är typiska för tiden och uppträdde ofta med matchande kandelabrar i garnityr utförda med rik skulptural dekor. Utöver ljusstakar och kandelabrar var den vanligaste ljuskällan ampeln som hängdes från taket. I samband med utgrävningarna i Pompeji och Herculaneum hittades romerska oljelampor, vilka kopierades och formgavs för att passa tidens behov.

Som nybliv