För länge sedan stod här ett pampigt stall fyllt med ardennerhästar. Nu har Birgitta och Sven skapat en förtrollande törnrosaträdgård i ruinerna – full av klängväxter och gammaldags blommor.
TEXT OCH FOTO ANNA ÖRNBERG
Kanske måste man vara lite lagom galen för att våga sig på att renovera en gammal ruin. Det är inte en självklarhet att se möjligheter där många andra skulle se sanslöst slit och ett pengaslukande svart hål. Men när Birgitta Kjörck och Sven Andréasson köpte Frälsegården på Kinnekulle för ett tiotal år sedan följde en ladugårdsruin med på köpet.
Nu är Birgitta inte någon nybörjare varken i trädgårdssammanhang eller i renoveringssvängen. Vid sidan om sitt skådespelaryrke har hon gått trädgårdsutbildning på Rosendals trädgård och genom åren tagit sig an projekt som att bygga idéträdgård hos Weibulls och att skapa utställningar på Nordiska Trädgårdarmässan och Ulriksdal Flower Show. Och hon har vunnit utmärkelser för sina bedrifter. Så man kan förstå ruinens lockelse på Birgitta. Den var en möjlighet att göra något helt unikt.
– Jag har alltid tyckt om hemliga trädgårdar – vindlande labyrinter och dolda rum som inte upptäcks vid första ögonkastet, berättar hon.
Och vad kan väl sägas vara en mer förborgad hemlighet än en trädgård som ligger undangömd innanför höga, bastanta stenväggar? Murarnas värmelagrande förmåga och skydd mot vinden har dessutom bonusen att ge gynnsammast möjliga odlingsförutsättningar. Men att förvandla den övervuxna ruinen till en trädgård har inte gått snabbt. Det har varit ett projekt inom kategorin ”härlig lyx” och har anpassats efter tid, ork och ekonomisk möjlighet. Som sådan har det hela fått ske så sakteliga, lite i taget, samtidigt som paret också renoverat gårdens boningshus.
– Det hade aldrig gått utan alla hjälpsamma vänner och familjemedlemmar. Bara att röja bråte, sly och tonvis med sotig sten var ett kraftjobb. En del kunde göras med grävmaskin, men mycket var för hand, berättar Birgitta.
SÅ SMÅNINGOM HADE de skalat bort allt och letat sig ner till den gamla ladugårdens golv och utfodringsrännor. Då tog arbetet med att renovera murarna vid, och sedan att hjortsäkra hela ruinen. Hjortar är vackra men icke förenliga med trädgård, så de behövde stängas ute. Nu är samtliga av de stora fönsterglugg
