Åtråvärda antikviteter

Att tiderna är sämre har inte undgått någon. Höga räntor, svag valuta och en seg inflation uppmuntrar kanske inte direkt till spontana inköp av konst och antikviteter? Trots de knackiga ekonomiska förutsättningarna klubbades ändå några av de mest ovanliga och högklassiga konstföremålen till rekordpriser på höstens och vinterns kvalitetsauktioner. Men en stor del av föremålen med de allra högsta utropen fann inte några köpare överhuvudtaget.

GENERELLT KAN SÄGAS att rekordåren under pandemin, som blev en sorts all time high för auktionsbranschen, är över. Köparna är helt enkelt inte lika mycket på hugget, så till vida det inte handlar om särskilt ovanliga eller unika föremål. Den svaga kronan gör naturligtvis sitt för att hålla svenska auktioner fortsatt attraktiva för den utländska handeln, något som syns extra tydligt i avdelningarna för exempelvis ryska och kinesiska objekt. Att den lilla svenska marknaden fortfarande lyckas vaska fram så många och så bra kinesiska antikviteter är anmärkningsvärt. Det vittnar om en mycket stor import av kinesiska föremål under det Ostindiska kompaniets dagar, men framför allt under de stora kinasamlarnas tid, ungefär under åren 1910–1950.

Den generella trenden pekar åt att standardantikviteter av medelkvalitet går för vrakpriser. Antika byråar, speglar, stolar och soffor som för tio år sedan kostade uppåt 60 000 eller 80 000 kronor kostar i dag hälften så mycket, eller ännu mindre. Denna internationella trend har pågått länge och vittnar om att yngre köpare är måttligt intresserade av äldre generationers statusföremål, utan letar efter helt andra prylar. De moderna auktionerna, som hölls tidigare i höst, är i dag auktionshusens kassakor och skrytobjekt, medan de klassiska auktionerna hamnar mer och mer i skymundan.

TRENDEN PEKAR OCKSÅ mycket tydligt på varumärken. Armbandsur från de stora schweiziska firmorna som Rolex och Patek Philippe säljer trots ett stort utbud mycket bra, och smycken från statustyngda juvelfirmor som Cartier eller Tiffany