Värt att vårdahusets ögon

8 min läsning

Att renovera gamla fönster kan ta lite tid, men det är inte svårt – och det fina slutresultatet gör att det alltid är värt besväret. Fönsterhantverkaren Jakob Hammarskjöld ska renovera fönstren på det gamla ställverket från 1914 i Göteborg. Den sentida plastfärgen ska bort och bågarna ska åter målas med linoljefärg.

TEXT KARIN HYLANDER | FOTO KARIN WILDHEIM

Jakob inspekterar nästa fönster på tur. ”Fönstret är målat med plastfärg, som har kapslat in fukt. Virket är blött och har börjat murkna”, konstaterar han.

Under brinnande världskrig i november 1914, en tid av snabb teknisk utveckling, stod det nya ställverket i Göteborgsstadsdelen Bagaregården klart. Det var bombförstärkt, men estetiken hade man inte gjort avkall på. Nationalromantikens tidevarv avspeglades i elektricitetsverkets nya byggnad. Bland annat syntes det på fönstren; somliga små och med många spröjsar efter medeltida förebild, andra stora och bågformade. Snickerierna i poster, karmar och bågar var smäckra och vitmålade, vilket var något nytt i stadsmiljö.

Drygt ett sekel senare är ställverket ombyggt till bostadshus och ett antal av originalbågarna är utplockade och ligger på arbetsbordet framför hantverkaren Jakob Hammarskjöld. Det är dags för renovering!

Han tycker att vintern är en bra tid för fönsterfix; på sommaren finns så mycket annat att ägna sig åt. Det är dock viktigt att man ordnar med ordentliga väderskydd för fönstergluggarna medan arbetet pågår.

– Man får räkna med att det tar minst två veckor innan man kan sätta tillbaka fönsterbågen igen, säger Jakob.

Det är också viktigt att sörja för god ventilation, särskilt om man jobbar med halvolja eller späder ut linoljefärgen med balsamterpentin. Terpentinet är skadligt att andas in och andningsmask med filter för organiska ångor (typ A) kan behövas.

Jakob har sin arbetslokal i källaren till huset från 1927, där han bor med sin stora familj. Han var bara ett par och tjugo år gammal när han köpte villan. Då hade den inte renoverats och underhållits sedan femtiotalet och var i ett bedrövligt skick.

Tillsammans med sin händige pappa började Jakob riva ut unkna linoleumgolv och masonit, skrapa fönster och snickra på en ny entrédörr. En torpägande kompis introducerade honom för byggnadsvården och Jakob kände att det var så han ville bygga och bo.

EFTER TVÅ DECENNIERS slit är huset luftigt, friskt och vackert inrett med idel äkta material. På köpet

Denna artikel är publicerad i...

Liknande artiklar

Liknande artiklar