99 procent av forskarna anser sig vara lika bra eller bättre än sina kollegor på att leva upp till god forskningssed, enligt en ny studie. De tycker också att deras eget forskningsfält är bättre än andra på detta.
Lina Wennersten-Gradert
Forskningsetik
NÄR DRYGT 11 000 forskare vid svenska lärosäten svarade på en enkät ansåg sig 44 procent vara bättre än genomsnittet på att hålla sig till god forskningssed. 55 procent tyckte att de var lika bra som de flesta andra kollegor inom samma fält, medan 1 procent svarade att de var sämre än andra på att leva upp till god forskningssed.
– Det finns en trovärdighetskris för forskning rent generellt och vi är intresserade av de psykologiska mekanismer som styr oss som forskare, säger Gustav Tinghög, professor i nationalekonomi vid Linköpings universitet och en av tre författare till studien, som har publicerats i Scientific Reports.
Frågorna utgick från Vetenskapsrådets definitioner av god forskningssed, till exempel att alltid tala sanning om sin forskning och att alltid öppet redovisa förutsättningar, metoder och resultat vid en studie.
Att 44 procent skattar sin egen förmåga högre än andras är ett utslag av den så kallade better than average-effekten, eller ”bättre än genomsnittet”-effekten som den kan kallas på svenska, menar Gustav Tinghög.
– Vi kan inte säga om de har svarat fel eller rätt, men det är ju orimligt att nästan alla skulle ligga på eller över medel.
”Bättre än genomsnittet”-effekten är bland annat känd från en klassisk svensk studie från 1981 där bilförare får skatta sin egen körförmåga och majoriteten anser sig köra bättre och säkrare än andra.
