KANSKE HAR OCKSÅ du varit nyfiken på historien om Sverige och sett SVT:s storsatsning med samma namn. Redan i skildringen om stenåldern framgår det hur viktigt vatten varit för vårt liv och vår tillvaro. Förutom möjligheten att färdas snabbare och längre har naturligtvis fisket haft stor betydelse och så klart en stor del av dåtidens matresurs. Det är alltså ingen slump att många bosättningar hamnade där de hamnade – ja, ligger kvar än i dag till och med.
En del människor såg nog fisket som ett nödvändigt ont. Någon annan kunde säkert se glädjen i det hela. Komma ifrån gruppen för en stund, ge jaktinstinkten utrymme och känna ruset av tillfredsställelse när fångsten bärgades. För att inte tala om stoltheten när man fick visa upp bytet.
Och här är vi i dag och fiskar till större del än någonsin bara för nöjes skull. Kontentan är att vi nog inte kan föreställa oss hur djupt rotat denna dedikation är inom oss människor.
SAMTIDIGT HAR VI rättat mun efter matsäck i alla år. Så länge vattnet funnits där – och skänkt oss mat på bordet har vi förmodligen stannat kvar på en plats. Skulle vattnet plötsligt sina eller fisken börja ta slut så gick troligtvis flyttlasset vidare till en bättre plats. Eller gav man sig i väg bara av rent hopp om att gräset var grönare på andra sidan.
Då var utmaningen att få fatt i maten, i dag är snarare utmaningen att hålla fingrarna i styr. Om tillgången på resurser var avgörande då, är det precis samma sak i dag fast nu fraktas förnödenheter i stället jorden runt innan de hamnar i våra händer.
FÖR NÅGRA NUMMER sedan hade vi en artikel som speglade vår syn på att återutsätta hela eller delar av den fisk vi fångar. Åtminstone jag har tidigare – kanske lite blåögt – trott att beteendet att återutsätta fångad fisk var en hyfsat modern idé, men där fick jag ny lärdom. I texten gick nämligen att läsa att man i engelsk litteratur redan på 1400-talet uppmuntrade en begränsning av fångster och uttag av fisk. En släng av återh�
