Så tyder du vaket

9 min läsning

När vakringarna blossar upp dras allt till sin spets. Fisken har visat sig – resten är upp till oss som flugfiskare. Men hur ska vi tolka vaken vi ser framför oss på vattnet?

TEXT, OCH FOTO: ANDERS HOLM ILLUSTRATION: ANDERS HOLM

VAKET ÄR DET som får flugfiskarens blod att rusa. Kanske är det just avslöjandemomentet som gör vaket så förtrollande – att vi plötsligt vet var fisken exakt befinner sig, att alla tveksamheter kring om det finns fisk eller inte suddas ut. Så klart är det också ett välkommet tecken på att fisken är i ätartagen.

Genom att bli bekant med olika vakformer och dra slutsatser utifrån de situationer då vaken förekommer kan du lägga ihop ett plus ett och anta vilken flugtyp som i stunden är den rätta. Att kunna tolka vakets utseende kan vara skillnaden mellan det framgångsrika fisket eller det frustrerande, lönlösa fisket.

Det går hävda att kunskap om vad fisken äter är A och O inom flugfisket, men läran om insekter kan uppfattas som en snårig djungel. Att veta när, var och hur en insekt kan bli öringmat ger ett ordentligt försprång om man inte ska förlita sig på ren tur. Det fina i ekvationen är att vakformen avslöjar en hel del. Genom den kan vi utläsa på vilket sätt fisken jagar och faktiskt gena lite i kurvan. Främst kan vi tack vare den lista ut vilket skede som fisken tar insekterna, för det är ofta kruxet.

Hur en fisk vakar beror alltså på vad den äter, samt vilka omständigheter som råder för stunden på platsen. Lite slarvigt väljer jag vid vattnet att dela in vakbilder efter tre olika scenarier: när fisken äter något ovanpå ytan, när fisken äter något i ytan och när fisken äter något under ytan. Bara genom att göra en sådan enkel sortering ökar dina chanser markant.

Beroende på vad fisken tar vid ytan kan vakformen skilja sig. Till höger ett försiktigt vak som endast ger en svag virvel efter sig, men det rör sig om samma fisk som på bilden ovan där den gör ett betydligt kraftigare vak med bubblor och vågskvalp.

Det brutala vaket – ”splashvaket”

VATTENYTAN LIGGER SPEGELBLANK och jag slår en blick på urtavlan. Det går nästintill att ställa klockan efter när öringarna ska smörja kråset. Sjön har piskats av vindpilar under dagen men nu återges en orangeröd himmel i vattenytan. Grantopparnas taggiga kontrast sågar sig igenom spegelbilden. Från skogen kommer allt fler fladdrande sländor. Deras flygfärder är oberäkneliga, stissiga efter svärmeriet. De mellanlandar på y

Denna artikel är publicerad i...

Liknande artiklar

Liknande artiklar