Magkänsla och gäddfiske

6 min läsning

Magkänslan inom fiske har stor betydelse och när den stämmer är tillfredsställelsen dunderskön. En dag sent i november fångade Felix Åradsson sitt livs första tiokilosgädda, och när han tänker efter hade magkänslan en betydande roll.

TEXT OCH FOTO: FELIX ÅRADSSON

Felix Åradsson med sin drömfisk.

IS OCH FROSTKALLA nätter är inget som ofta kopplas till ett bra fiske, men det skulle min magkänsla motbevisa. Dagen började mindre bra. Redan från vägen skymtar jag ett ungefär decimetertjockt istäcke på vattenytan. I över 20 minuter får jag sedan agera isbrytare för att ens kunna lämna båtplatsen.

Denna skånska sjö, en sjö som jag besökt över 30 gånger innan, har en ”hot spot” där mina pass oftast brukar börja. En vasstäckt vik med en löpande åmynning som också ligger i nära anslutning till djupare vatten. Under sommar och senhöst är också vikens botten klädd med en tjockt lager gäddnate, det perfekta gräset för gäddan att jaga i. Flödet från ån gör också att det ofta finns fisk i rörelse, stora som små.

Istäcket får mig att tänka om och snabbt byta riktning till en vik där jag också tidigare har fått fisk. Just denna vik är ungefär fyra eller fem gånger så stor som den tidigare nämnda platsen. Gemensamt är att viken också är vasstäckt längs kanterna och ligger i nära anslutning till djupare vatten.

Det är magkänslan som grundar mitt beslut. En kombination av teori och erfarenhet. Kanten som jag väljer att ankra vid har en strömfåra som passerar precis utanför. Här har jag lagt märkt till att gäddorna ofta väljer att stå stationerade för att vänta på förbipasserande bytesfiskar.

KASTTEKNIK PÅ IS

När jag tacklat upp mitt spö och satt på en Squarepusher i färgen pike slänger jag mitt första kast in mot kanten. Det tar inte många vevtag innan jag krokar min första fisk för dagen, en liten men ack så nödvändig. Jag är något på spåren. Viken är isbeklädd ungefär en halvmeter ut, så mitt nästa kast planerar jag att lägga precis där iskanten slutar. Kastet blir inte som planerat utan jag landar en bit in på isen med ett duns, jag rycker ut draget i vattnet och låter det sjunka. Tanken är att fiska hem det som ett slider-bete med pauser. Under inspinningen simmar betet i S-kurvor.

Efter en, två sekunders väntan börjar jag långsamt veva, det tar inte många vevtag innan jag gör mitt första spinnstopp och känner något tungt dra emot. Min första tanke är att jag satt mig i en utav de

Denna artikel är publicerad i...

Liknande artiklar

Liknande artiklar