Arnout Terlouw har fått smak på ett riktigt djungeläventyr och efter några års inställda försök tar han med sig Chris Chew och reser djupt in i Sydamerikas djungel i jakt på fiskar som är såväl världsrekordstora som brutala. Följ med till gränstrakterna mellan Surinam och Guyana, till floden Courantyne.
TEXT: ARNOUT TERLOUW FOTO: CHRIS CHEW OCH ARNOUT TERLOUW
UNDER EN STOR del av sin färd utgör Upper-Courantyne gränsen mellan Surinam och Guyana. Kännetecknad av många öar, grenar, forsar och stora stenblock, är floden kilometer bred i vissa sträckor. Floden här är mycket annorlunda till sin karaktär till skillnad från de nedre delarna av Courantyne till vattenfallen Wonotobo Falls, som utgör en naturlig barriär.
Vi kommer tillbringa elva dagar i detta avlägsna djungelområde. Huvudmålet är världsrekordformat på redtail-mal, och vid sidan av det hoppas vi att ha bra vattenförhållanden för peacock bass och fisken med förhistoriskt utseende, wolffish. Förhoppningen är dessutom att lura dem på ytbeten, annars är fiskbitar tänkt som nödlösning.
Graham Lawrence, en engelsk vän som var med mig på den första resan, hade redan under en annan resa året därpå påvisat att den här delen av Courantyne ger chans till en riktigt stor redtailmal i någon av flodens många djupa hålor. Störst på den resan var ett monster på 116 pund och 150 centimeter, men den långa fisken var ganska smal jämfört med de andra stora, feta de fångade. Det officiella IGFA-rekordet ligger på 123 pund men jag vet att mycket större fiskar har fångats under de senaste åren, bland annat i Essequibo-floden i Guyana.
ÖVERSVÄMNINGAR
Ett litet charterplan tar oss till Amotopo, en liten indianby mitt i djungeln. I 1,5 timme ser vi ingenting annat än en grön filt under oss, ibland avbruten av ett silverband som egentligen är en flod eller bäck.
Landningen på den korta gräsremsan är smidig och vi välkomnas av den vänliga ursprungsbefolkningen. Efter att ha släpat allt mot båtarna ger vi oss av mot vårt första läger, knappt tre timmar bort. Redan under flygningen har jag lagt märke till att de flesta vattendrag såg ganska bruna ut och verkade även ha höga flöden. Uppskattningsvis är vattennivån nu cirka 1,5 meter högre än under förra turen ... Och då var vattnet redan för högt för att jag skulle vara bekväm med det.
Annars skulle det lika gärna kunna vara torrperiod nu i slutet av oktober, men Surinam drabbades av sina största översvämningar någonsin sommaren tidigare. Vi ställer in oss på
