Många har tänkt tanken men få har vågat prova – går det att överleva i vår svenska vildmark enbart på vad naturen ger? De nyfunna vännerna Jon Bäckman och Fredrik Lindström ger sig ut på ett fyra dagars fjälläventyr med målet att ta reda på just detta. En färd som bjuder på såväl kurrande magar som nya kulinariska upplevelser!
TEXT OCH FOTO: FREDRIK LINDSTRÖM STUDIOFOTO: GETTY IMAGES
NÄR JAG FRÅGAR Jon Bäckman om han vill hänga med och vandra i fjällen fyra dagar utan mat känns det lite overkligt – men ändå självklart – att han inom några minuter ger beskedet att han är på, med motiveringen att det låter underbart. Vi har kommit i kontakt med varandra bara någon månad tidigare via ett gemensamt intresse för hälsa.
Att han aldrig tagit sig ovan trädgränsen sommartid och har en mobiltelefon som tappar täckning fem minuters bilfärd från stadskärnan verkar inte bekymra honom, nästan tvärtom.
Kursen är ställd mot Adolfström, vägs ände, och en bra utgångspunkt för vandring i Arjeplogsfjällen. Kungsleden passerar genom den lilla byn och det är lämpligt långt att ta sig till Ammarnäs i söder eller Jäckvik i norr.
Vi åker bägge med tom mage sedan middagen kvällen innan och räknar kallt med att inte få i oss något på minst tio timmar. Kortare fastaperioder är en naturlig del av våra liv och vi har provat att leva på bara vatten några dagar men det finns ändå ett litet pirr i kroppen av att fasta i skarpt läge och samtidigt anstränga oss fysiskt.
JÄGARE OCH SAMLARE
Planen är att leva ursprungligt, primalt, som jägare och samlare. Något många bara ägnar en tanke åt. Ett sådant liv kräver givetvis planering och en del arbete.
När färjkarlen Nicklas släpper av oss på Bäverholmen och vår faktiska vandring startar är ögonen direkt inställda på att hitta föda. Det dröjer inte länge innan vi ser vår första potentiella energikälla – svamp. Våra, vid det här laget, hormonellt skärpta sinnen uppfattar den roströda tegelsoppen på långt håll och när den efter en längsgående delning visar sig vara fri från angrepp känns det lite tryggare – vi kommer att få något i magen innan kvällen. Vi samlar på oss ytterligare några soppar som växer alldeles intill leden och fortsätter med gott mod uppåt längs bergssidan.
Magarna gapar, undantaget det iskalla vattnet från Laisälven, fortfarande tomma så när vi på gränsen till kalfjället får syn på några ormrötter, yvigt vajandes i den tilltagande västliga vinden, bestämmer vi oss
