Skogsabborre med guldkant

9 min läsning

Abborren har en förmåga att anpassa sig till olika miljöer. Trots att den gillar varmt vatten, äter och växer den sig ofta stor även i norr. Johan ”Dalarna” Lotthagen och Pär Lindberg beger sig norrut till svenska höglandet för att fiska efter stor abborre.

TEXT: PÄR LINDBERG FOTO: PÄR LINDBERG OCH JOHAN LOTTHAGEN

Johan "Dalarna" Lotthagen är en skicklig sportfiskare som inte ger sig förrän han hittat de stora abborrarna. Han har letat upp många heta vatten för stor abborre.

RODDBÅTEN SOM VI hyrt ligger och väntar på oss nere vid sjön. För att enkelt ta oss mellan de tänkta platserna har vi dessutom tagit med oss en elmotor med ett tillhörande litiumjonbatteri. Batteriet väger endast 12,5 kilo men ger oss ändå en kämpig promenad på stigen från bilen. Vi räknar dock med att klara oss hela dagen med strömmen i batteriet som är på 100 ampere.

Mitt sällskap Johan ”Dalarna” Lotthagen har fiskat i den här sjön flera gånger tidigare. Vid sjökanten ligger vattenytan blank och stilla, det är en vacker men sval morgon. Fiskepulsen är hög. Vi glider ljudlöst ut från bryggan och stannar bara några hundra meter ut.

– Pär, här brukar det stå några abborrar! säger Johan.

Jag kastar ut i riktningen han pekar. Efter några försök konstaterar vi snart att det inte verkar finnas några abborrar på plats. I alla fall inga som vill suga i sig våra NED-jiggar som står upp från botten tack vara sina saltimpregnerade kroppar och platta jiggskallar.

Han berättar att det tydligen inte ska finnas någon bytesfisk i sjön utan abborrarna finner nästan all sin föda från botten. Det är gammarus som är huvudfödan men också husmask och andra bottenlevande djur. Några små snäckor som vi tror är mindre skogsglanssnäcka blir säkert också mat.

DARRANDE SKUTT

Vi känner oss besvikna över att det inte nappade på första fiskeplatsen, kanske är den spegelblanka vattenytan en förklaring? Abborrar brukar kunna skygga, speciellt när vattnet är så klart som här.

Vi kör vidare och testa en större flad. Redan på långt håll ser vi hur vattenytan krusas av en svag bris över platsen. Kanske är krus mer lovande än stiltje, tänker jag.

Elmotorn ger oss en fart på runt tre knop och det räcker gott i ett mindre vatten.

Sjön är grund, sällan djupare än en meter.

När vi passerar en håla med dubbla djupet måste vi bara pröva.

Båten ankras upp och NED-jiggarna kastas ut. Vi stramar upp linan genom att höja spötopparna med 90 graders vinkel mot betena. Jiggarna fiskas hem med små korta, darrande skutt så att bottensediment rörs upp. Emellanåt g�

Denna artikel är publicerad i...

Liknande artiklar

Liknande artiklar