Zalt innehar en särställning bland svenska, tidlösa, gäddbeten. Det är ett bete som under snart 35 år levererat otroliga mängder storgäddor vid såväl trolling- som spinnfiske. Den 1 april 2016 kröns betets segertåg på vackrast tänkbara vis, Fredrik Johansson fångar den svenska rekordgäddan på mäktiga 21,07 kilo.
TEXT: ROGER THURING FOTO: ROGER THURING OCH ANDERS HOLM
MIN RELATION TILL ZALT sträcker sig tillbaka till 1980-talet. Liksom många andra Stockholms-fiskare lade jag beslag på mitt första exemplar på PUB vid Hötorget. Det tog inte lång tid innan Zalt hade fiskat till sig en självklar plats i förstafemman och mer ofta än sällan var det Zalt som gav mig mest fisk. Allra bäst, i min låda, var en sjunkande 14-centimeters i blåchrome.
Vid 1990-talets början fiskade jag en del tillsammans med en kamrat som jag lärde känna på universitetet. Han pluggade biologi. Under en fältvecka på någon av universitetets fältstationer skulle han undersöka fiskpopulationen i en mindre insjö. Han hade tagit med sig spöet och landade ganska omgående en gädda på 6,5 kilo. Vid testfisket kom ytterligare ett par gäddor i den kalibern. Vi bestämde oss därför för att besöka sjön för att göra en rejäl satsning.
Jag minns att det började lite avvaktande, men att vi ändå fick någon fisk här och där. Min chrome-Zalt var det bete som gav mig fisk. Fiskens huggvilja ökade i takt med att den orangefärgade höstsolen värmde upp det svarta vattnet. Helt plötsligt blev det fråga om dubbeldrillningar och gäddor flera kast i rad. Båtarna vi hade tillgång till var egentligen knappt båtar, snarare jollar av samma storlek som Trygg Hansas räddningsflottar. Vi saknade ankare, varför det stundtals blev ganska rörigt. Vid en grupp halvt nedvissnade näckrosor får jag slutligen en ordentlig gädda. Hon drar runt oss och vi har svårt att få in henne för landning. Till sist går det dock vägen, vi får in henne och hon vägs till 7,5 kilo. Så fortsätter det. Det hugger, båtar far runt, vågen åker fram, det skrattas och skakas på huvuden. En sådan dag när det susar i öronen när man lägger sig på kvällen. Där och då sken Zalt och gjorde så under lång tid framöver.
STÖRSTA JAG SETT
Vi förflyttar oss till 2011, i början av december, jag och betesbyggarnestorn Kjelle Lundberg nöter i Gamlebyviken. Vi befinner oss på en grundrygg som löper ut från en holme. Klassiskt
