Att återutsätta hela eller delar av fångsten är en självklarhet för majoriteten av sportfiskare i västvärlden. Den huvudsakliga anledningen är en kombination av att vi inte behöver ta upp all fisk vi fångar samt en ökad förståelse för att bestånden annars skulle utarmas. Som sportfiskare är det viktigt att ta sitt ansvar och bedriva fisket inom de föreskrivna reglerna och behandla fisk som återsätts på ett sådant sätt att påföljderna minimeras. Vad säger historien, forskningen och praktiken – hur bör vi göra?
TEXT OCH FOTO: JOAKIM ÅBERG
UNDER 1200-TALET BÖRJADE land och vatten delas ut till adeln i stora delar av Europa och fiskerätter etablerades. År 1348 dödade pesten närmare en tredjedel av den engelska populationen och ekonomin kraschade. Arbetarklassen förhindrades under en tid att både fiska och jaga för att istället fokusera på lantbruk, men så småningom fick de återigen möjlighet att fiska i statligt ägda vatten. Den fortsatta fattigdomen gjorde att man tog upp all sin fångst och fiskpopulationer tog skada.
De första referenserna till ”catch and release” – C&R – i Europa dök upp i den engelska texten The ploughman stories från början av 1400-talet där det argumenterades för att begränsa fångsterna och skydda resurserna. Fiskpopulationerna fortsatte dock att ta skada och under George II styre mellan 1727–1760 sattes ett internationellt minimimått för mört. Det blev olagligt att fånga, inneha eller sälja fisk under måttet samt fisk som fångades utanför fiskesäsongen. Plötsligt blev catch and release en stor del av det engelska fisket och idag släpps majoriteten av fisken tillbaka.
I Amerika var återutsättning av fångsten omdiskuterat under lång tid. Metoden togs upp i den första amerikanska boken om fiske från 1864, The American Angler's Book, och då inte bara utifrån bevarande av populationerna utan även från en etisk synvinkel. Metoden blev mer accepterad efter amerikanska inbördeskriget, sannolikt till viss del på grund av influenser av de immigranter som kom över från Europa.
Att återutsätta fångsten blev därefter sakta standardiserat. Proportionen av återutsatt fisk i Amerika gick från 34 procent år 1981 till 59 procent år 1999. År 2004 gjorde Cooke och Cowx en uppskattning att cirka 60 procent av all fångst globalt släpps tillbaka, en siffra som idag troligtvis är högre, främst i västvärlden. Fisket bedrivs inte längre enbart för födans skull utan även i rekreations- eller tävlingssyfte.
VAD SÄGER VETENSKAPEN?
Forskning om dödlighet vid återutsättning har
