Något nytt, något fått, något gammalt, något blått. Henrik Ekberg har förädlat sin lilla 60-talsvilla med känsla för tiden och med kretslopp som målbild. Kika in i huset på kullen i sörmländska Julita.
Av CECILIA VON MENTZER
OM NÅGOT ÄR ”esteriörigt”, hur är det då? Det är lekfullt, färgglatt och utan rädsla. Detta enligt ägaren och grundaren Henrik Ekberg, som driver inredningsföretaget Esteriör shop, studio och cafériör tillsammans med Zandra Lidén på Åsögatan i Stockholm.
Hur hamnar en skidåkande dalmas, uppvuxen i Grövelsjön norr om Idre, på Södermalm med egen inredningsverksamhet? Det stavas driv.
– Mitt intresse för färg och form går tillbaka till barndomen. Egentligen var det mode jag ville hålla på med. Men så började jag gilla möbler mer och mer, med en önskan att skapa något nytt.
Henrik kom till Stockholm direkt från gymnasiet i Falun. Sommarjobb på Brandstationen kallade.
– Jag blev kvar på mitt sommarjobb i sex år. 2016 ville jag pröva mina vingar och gjorde en affärsplan tillsammans med Zandra. För åtta år sedan var den förhärskande estetiken många nyanser av greige, beige och vitt. Det tilltalade inte oss. Vi saknade vintage, färger, växter, liv och rörelse. Så föddes vårt Esteriör-universum.
Man gör inredningar, ett av de första uppdragen var en nattklubb vid Hornstull, stajlar hem, driver butik och webbshop och numera också ett café.
Henrik bor med sin flickvän Alice i lägenhet på Söder, men har ett hus i trakten av Julita i Sörmland. Hans pandemi-projekt. Då för fyra år sedan ägnade han en del tid åt stugsurfande på Hemnet. Han hade smalnat av sitt sökande, max två timmar från Stockholm, huset skulle ligga avskilt, gärna från 60- eller 70-talen, ha platt tak, vatten, avlopp och el skulle finnas indraget. ”Jag brinner inte för stora renoveringar”.
Första gången han kom dit var en regnig, mörk och kall april-dag. Huset ligger sex kilometer från närmaste busshållplats så utan bil är det, om inte strapatsrikt, så till viss del en utmaning.
– Jag gick på en landsväg, sedan en grusväg och till sist en stig. Först hamnade jag fel. Men så öppnade sig en glänta och där var det, mitt hus på en liten kulle. Från 1966, i bra skick, platt tak, veranda och villastandard. Det luktade gott också.
Det finns skog runtom men utsikten blickar ut över öppna fält och man uppfattar inga grannar fr
