April är den härligaste månaden – och den arbetsammaste, enligt Ewa. Det är då hon mer eller mindre flyttar ut i trädgården. Sedan stannar hon där till någon gång i oktober.
TEXT KARIN HYLANDER FOTO KARIN WILDHEIM ILLUSTRATION IANN EKLUND TINBÄCK
En gång tidigare har Allt om Trädgård hälsat på hos Ewa Lindeborg i Tvååker. Det var i rosornastid och då var detta en helt annan trädgård. För så är det: årstiderna och väderleken ger ständiga skiftningar och gör att Ewa aldrig tröttnar på sina gröna rum.
– Varje morgon tar jag en runda, och det sista jag gör på kvällen är att gå runt med en kopp te eller ett glas vin och fotografera lite. Sedan sitter jag en stund i de sista solstrålarna, säger hon och fortsätter:
– Så här på våren tar jag mycket tid på mig för att skanna av trädgården. Det händer så mycket nu och det går så fort. Man får inte missa de kortvariga blomningarna, som magnolianoch den fyllda, kritvita blodörten.
Vid det här besöket står stjärnmagnolian
i full prakt vid husknuten. Framför planket till innergården växer buskroslingen. Snart får den sällskap av lagerhäggenssmå vita pärlor till blommor – de är på väg att slå ut.
I det skuggiga norrläget gör sig vita blommor bäst. Till hösten kommer höstsilveraxenatt stå i givakt mot de rödfärgade brädväggarna.
Trädgården är Ewas dolda värld. Men den är inte hemligare än att hon vid några tillfällen varje år visar upp den för Tvååkersborna och mer långväga trädgårdsvänner.
Dörren i planket står på glänt och i det knastrande gruset från trädgårdens inre kommer Ewa runt ett buskage. Det är bråda dagar! Som nybliven pensionär har hon tagit ett extrajobb på handelsträdgården i grannbyn under planteringssäsongen.
Thorbjörn Gustafsson, som driver Växthusen i Himle, och Ewa var klasskamrater på gymnasiet. En dag när hon var där och handlade och de kom i samspråk sa hon att om hon hade fått jobba där hade hon aldrig gått i pension. Frampå höstkanten ringde han och frågade om hon ville göra just det.
– Jag bara ropade ”Yahoo!” rakt ut.
Här hemma gäller det också för Ewa att hänga med, om hon inte ska komma ohjälpligt efter med sådder, omskolningar och beskärning. Rosor och lavendelska klippas och alla buskar ansas. Inte för att det plågar henne – det finns inget i världen hon hellre vill ägna sig åt.
