Sörpla ostron

3 min läsning

Danmark är så nära för många svenskar att en tur med husbilen eller husvagnen sitter fint också på exempelvis höstlovet. Och då finns en fantastisk möjlighet att gå på ostronsafari i Limfjorden på norra Jylland.

TEXT & FOTO: Johan Öberg

Till vänster ett europeiskt ostron – Ostrea Edulis, till höger ett stillahavsostron – Crassostrea gigas. Det senare har redan tagit över längs stora delar av Europas kuster, men i Limfjorden finns ännu båda sorterna.

I SVERIGEhar vi ätit musslor från Limfjorden i decennier – förr mest på burk, sedan kom de frysta och nu väljer många nätkassar med levande musslor i – en billig delikatess. Men visste du att danska Limfjorden är ett av Europas bästa vatten för ostron och hummer också?

Limfjorden är trots namnet ingen fjord utan ett sund som klyver Jylland från väst till öst. Ostronen här är alla vilda och på ostronbankarna finns både det sällsynta europeiska ostronet, Ostrea Edulis, och Stillahavsostronet, Crassostrea gigas, den sort som serveras under en rad olika namn i Frankrike. Och i Sverige också för den delen, där intresset för ostron stadigt växt.

Ostron förknippas med lyx och priserna stiger. Men i Limfjorden får du plocka dem alldeles gratis. Och de finns i överflöd, bara du vet var du ska leta och det är där de guidade turerna kommer in. För närvarande finns det tre olika arrangörer som ordnar ostronsafari mellan september och april runt landsortsstaden Nykøbing på Limfjordens största ö, Mors. Ostron är mager mat med hög andel protein, vitamin B12, jod och selen. Enligt Livsmedelsverket är de dessutom miljövänliga då de motverkar övergödningen genom att äta plankton.

FAST PERSONLIGEN älskar jag dem av ett enklare skäl – de är så goda! Bäst är de råa med ett glas champagne, en sval sauvignon blanc eller en pint Guinness därtill. Men grillade ostron är också fina och toppade med annat gott kan de grillade eller gratinerade lätt övertyga den som tvekar inför att sörpla i sig levande ostron.

Guiden Peter Østergaard har hunnit en bra bit ut på ostronbanken när vi andra ännu vadar i midjedjupt vatten. Men där han är blir det snabbt grunt så att vi faktiskt ser ostronen under ytan. Det första jag håvar upp är ett gigaostron på över kilot. Och det tar inte lång tid innan mitt enda bekymmer är den allt fullare hinkens tyngd.

Tyvärr upptäcker mitt otränade öga bara stora stillahavsostron och inga europeiska, men andra deltagare delar generöst med sig a

Denna artikel är publicerad i...

Liknande artiklar

Liknande artiklar