Jeanette har minst tvåhundra pelargoner i sitt röda pelargonhus. Här stortrivs de och hon pysslar med dem varje dag. Ibland tar hon en kopp kaffe och bara njuter av alla sina vackra blommor.
TEXT: KERSTIN HOLMBERG FOTO: THOMAS CARLGREN REDAKTÖR: LOTTA PALMELIUS
I BEAS BODEGA FINNS FLERA HUNDRA SORTER
På våren för tre år sedan blev Jeanette Tillbergs hus för pelargonerna klart. Det är ett rött litet hus som står på en bergknalle med utsikt över åkrar och ängar.
– Jag är så himla nöjd, säger Jeanette, som kallas Bea, där hon sitter vid ett bord bland alla sina pelargoner som står på hyllor runt hela huset. Äntligen kan jag samla ihop mina favoriter. De har stått utspridda lite här och där förut. Nu har jag dem i min bodega. Vi kallar huset så för att skilja ut det från växthuset där jag odlar grönsaker, mest tomater. Bodega låter trevligt!
En sak som gör henne nöjd med bodegan är att hon kan ha känsliga sorter här som inte klarar att stå ute i regn och rusk. Pelargonerna överlever ruskvädret men blommorna blir skadade, särskilt pelargoner med täta blommor. Och faktum är, att generellt trivs växterna bra i skyddat läge, även om många sorter alldeles utmärktklarar av att stå ute.
Jeanette bor på en lantgård i Riala med sin sambo Martin. Innan hon flyttade hit bodde hon i en lägenhet i Rimbo utanför Norrtälje.
– Jag trivs här, säger Jeanette, som är uppvuxen i trakten och är en äkta lantis.
Hennes pelargonbodega är ett riktigt återbrukshus. Det kom till mycket för att materialet fanns här. Det är byggt av är gamla innerfönster från Martins föräldrars hus och dörren har suttit i Jeanettes farfars hus. Virket kommer från skogen som hör till Martins föräldragård. Det är Martin som konstrueratbodegan utifrån materialet som fanns till hands.
Jeanette har varit omgiven av pelargoner så länge hon kan minnas. Hennes mamma och mormor hade många olika sorter. Även om Jeanette inte var särskilt intresserad av växten när hon var yngre slog intresset för pelargoner rot i henne och med tiden började hon samla på sig olika varianter.
– Jag fick bland annat en stickling av Martins mormor, från en över hundra år gammal mårbackapelargon. Den är så vacker! Att ha det här intresset gemensamt med Martins mormor, min mormor, svärmor o
