AV: PAULINE BØGH, SVENSK BEARB: AMANDA LUNDIN ILL: D. STERNER
Del 6 av 7
RESUMÉ: Signe har ärvt Klitgården efter sin faster, Anna, och hon känner sig alltmer lockad av tanken att driva gården vidare i stället för att hjälpa sin pojkvän Jacob att ta över Sollebys Krog efter hans mors pojkvän Leif Gunnarsson. Det skapar allvarliga problem i deras förhållande. Samtidigt har Signe hittat ett dött får på sin mark, och nu har två av de små, nyfödda lammen också försvunnit. Den charmige Sander, som nyligen har flyttat in på granngården, tror att det är vargar som är inblandade. Medan Signe arbetar för att ta reda på vad som har hänt, berättar hennes vän Camilla för henne att Leif Gunnarsson är en känd konkursryttare och har ett riktigt dåligt rykte inom branschen.
Även om hon är helt nedslagen efter att ha förlorat ett får och två lamm på bara några dagar, har Signe inte för avsikt att ge upp. Kan det verkligen vara vargen som är inblandad? Hon bestämmer sig för att ta reda på vad som pågår.
Signe hoppade över staketet och gick upp genom dynerna. Härifrån kunde hon se ut över havet, som sträckte ut sig mot horisonten. Hon stod där länge och stirrade tomt ut i fjärran utan en enda tanke i huvudet. Hon kände sig besegrad. Vargen hade tagit över. Eller vargarna, om det fanns flera. Hon suckade uppgivet.
Efter en lång stund vände hon sig om och tittade ner på sina får. De flesta av dem betade lugnt, andra stod stilla och gav mjölk till sina nyfödda lamm. Bara de två som hade förlorat sina avkommor under natten vandrade rastlöst omkring och bräkte sporadiskt i luften. De ropade på sina lamm.
Uppgiven gick hon tillbaka. De behövde mat och vatten. Hon hade kommit fram till fårens matstation när hon plötsligt stannade mitt i ett steg och böjde sig ner. Fåren puffade på henne bakifrån, men hon lyckades stå stadigt medan hennes hjärna försökte förstå det hennes ögon såg.
Ett fotspår fanns i den lera som regnet hade lämnat kvar i den nedtrampade jorden runt matstationen. Det måste ha satts tidigt på morgonen, annars hade det spolats bort av regnet. Tidigt på morgonen och innan hon kom. För det var inte hennes spår. Det var mycket större än hennes storlek 38.
Vems fotspår var det som fanns i fårhagen?
Med en djup rynka i pannan reste hon sig upp och lät ögonen svepa sökande runt. Hon hittade inga andra tecken på oönskade gäster, men ett fotspår var egentligen ti
