Vi sopsorterar, köper ekologiskt och tar cykeln till affären. Men när vi ska svettas släpper många av oss alla tankar på miljön. Women’s Health sätter dina träningskläder under luppen, och tipsar om hur du kan ställa om till en mer hållbar sportgarderob.
Text: Sara Martinsson
På senare år har modeindustrin hamnat allt mer i fokus för diskussionen om vår vardagliga klimatpåverkan. När man kan få en hel påse nya plagg för en spottstyver hos lågpriskedjorna frestar förstås en snabb, billig uppgradering av den egna stilen. Samtidigt är våra klädinköp en stor miljöbov. De står för den fjärde största andelen av landets koldioxidutsläpp. Varje år skaffar vi i snitt 50 nya plagg, var. Åtta kilo kläder åker i soporna, per person och år.
I den här soppan av gränslös konsumtion, klimatslitage och slit och släng spelar träningskläder en speciell roll. När vi vet att vi ska svettas ställer vi extra höga krav på plaggens funktion. Vi vill att tajtsen som vi har på gymmet ska sitta uppe i midjan även efter tvätt, att tröjan vi bär i löparspåret ska andas, att skorna ska vara bekväma och behålla sin fjädring. Med dessa högre funktionskrav kommer också önskemål om ”smarta material”. Textilier som ofta tas fram under läskiga förhållanden:
– De flesta träningskläder i dag är gjorda i polyester eller polyamid, två material som utvinns ur olja och alltså är en sorts plast som inte kan brytas ned på naturlig väg i naturen, säger journalisten Moa Kärnstrand.
I boken Modeslavar – den globala jakten på billigare kläder har hon tillsammans med kollegan Tobias Andersson Åkerblom rest jorden runt för att granska modeindustrin. Hon berättar att i de stora produktionsländerna som Kina, Kambodja, Burma och Bangladesh finns många som lider av hälsoproblem efter att ha arbetat i textilfabrikerna, eller bara vistats nära dem.
– Även i framställningen av viskos, som är ett cellulosabaserat material som ofta förekommer i träningskläder, är det inte ovanligt att farliga ämnen släpps rakt ut i närmiljön och kan påverka dem som bor runt fabrikerna. I Kina rapporteras om något som kallas för cancerbyar, där man sett en ökad förekomst av cancer, som man säger sig kunna koppla till kemikalier som använts i just produktionen av viskos.
Moa Kärnstrand har under sina reportageresor mött arbetare som har kunnat vittna om hur användningen av olika sorters gifter i fabrikerna påverkat deras hälsa negativt:
– Om man pratar om träning så är det ju svårt att undvika att nämna skor. I skotillverkning använder man väldigt mycket lim, som innehåller lösningsmedel och kemikalier. I Kambodja har det hänt vid flera tillfällen att tiotals arbetare har svimmat samtidigt i skofabriker. Man misstänker att en av anledningarna är att de handskas med lim och lösningsmedel i dålig ventilation och utan skyddsutrust
