Rukia Mazera var nyutexaminerad undersköterska och skulle precis kasta sig ut i yrkeslivet. Då lyckades hennes dåvarande sambo Erik övertala henne att starta restaurang. Mama Rukias Swahili Streetfood blev en succé från första stund.
TEXT: ANNA-MARIA STAWREBERG FOTO: CAMILLA LINDQVIST
Det är fullsatt på de 25 sittplatserna på Rukia Mazeras lilla restaurang Mama Rukias Swahili Street Food i Söderhallarna i Stockholm. Framme vid disken väntar några hungriga stockholmare på att bli serverade. Och bakom disken arbetar Rukia själv målmedvetet, lugnt och med en ständig blick ut mot matgästerna.
— Smakade det bra? Frågar hon när en av gästerna reser sig för att gå.
Det gjorde det, alldeles uppenbart. För tallriken är helt tom och en snabb blick på de andra gästernas tallrikar visar samma sak. Här lämnar ingen någon mat. Rukias samosas och tamarindsås har rykte om sig att smaka gudomligt och efter en första tugga kan vi bara instämma. Det är riktigt, riktigt gott.
När vi nästa dag kommer tillbaka till Swahili Street Food är det fortfarande tidig morgon. Söderhallarna håller på att vakna till liv. I sitt lilla kök bakom disken står Rukia och mortlar kryddor till sin egna kryddblandning. Himmelska dofter sprider sig i restaurangen när Rukia berättar om hur det kom sig att hon, född och uppvuxen i Mombasa i Kenya, blev entreprenör och restaurangägare i Stockholm.
Allt började med hennes mamma, förklarar hon. Rukia och mamma Mazera blev tidigt ett radarpar i köket. Rukia älskade att sitta och titta på när hennes mamma hackade och skar, rörde i grytorna, och friterade olika godsaker. Hon älskade att höra det fräsande ljudet av stekt lök och det klapprande ljudet av kniven mot underlaget. Och hon älskade att smaka av de kryddstarka rörorna. När Rukia var sju år fick hon börja jobba med sin mamma och tillsammans sålde de maten som de tillagat på stranden.
— Jag bar maten i en hink på huvudet så här och jag sålde slut på det vi lagat varje dag, säger Rukia och demonstrerar genom att balansera en tom hink.
Snart hade Rukia lärt sig recepten utantill och affärerna gick bra. Men när Rukia var bara tio år gammal dog hennes mamma. I stället fick Rukia och syskonen flytta hem till barnens mormor, och Rukia fortsatte att sälja mat på stranden.
— Ganska snabbt blev maträtterna jag lagade en länk till min mamma. Så känns det fortfarande: När jag står bakom grytorna och jobbar känns det som om mamma är närvarande, säger Rukia.
MATEN BLEV OCKSÅ länken till Erik Wretman, mannen som hon flyttade ihop med och som ä
