Annika Ortmark Lind annika.ortmark.lind@tara.se
Välkommen!
ag för en envis kamp med min mobil.
Å ena sidan kan jag inte leva utan den (där finns ju kontakten med hela världen!), å andra sidan tycker jag inte om känslan av hur den tränger sig på när jag ska gå och lägga mig. Den kommer över tröskeln till sovrummet av två skäl: där finns väckningen, där finns kontakten med mina nära och kära om det skulle hända något …
Men dessvärre fastnar jag när jag ska aktivera väckarklockan. Insta lockar med sina bilder. Någon har lajkat mitt FB-inlägg, måste kolla vilket det var. Och där – en spännande fråga om vilket hundkoppel som är bäst och sedan 78 svar som bara gör mig arg … Men ändå, jag tuggar i mig de sociala medierna som om det vore en påse med smågodis och plötsligt har det gått tjugo minuter (och jag orkar inte öppna boken som jag hade tänkt läsa).
Nej, nu får det vara nog! Jag ska möta våren som en friare människa. Efter att ha dejtat en AI-man i mobilen (se sidan 14) är det dags för en hjärndetox, som vår reporter gör på sidan 69. Jag vet att jag kommer att tacka mig själv för denna dopaminfasta.
Tror också att Cajsa Tengblad skulle uppmuntra denna handling. Hon är terapeut och har skrivit en bok om självomsorg, om den viktiga omtanke vi ger oss själva, inte minst när vi befinner oss i en livskris. De mänskliga bakslagen ska vi inte se som misslyckanden, utan som utmärkta tillfällen att lära mer om oss sj�
