Att man sade nej till kärleken. Att man var en trött förälder. Att man stannade i en usel relation. Hur ska man hantera all sin ånger och kan man inte bara få ångra sig – hårt, ärligt och djupt? Kanske är en sådan trend på gång, präglad av brutal ärlighet.
Av Karin Nordin
Att vara människa innebär ångestfyllda val, det är en del av paketet. ”Gift dig, du kommer att ångra dig. Gift dig inte, du kommer att ångra dig”. Citatet kommer från filosofen Søren Kierkegaard. Han menade att vi, genom att välja, blir sanna mot oss själva och andra.
– Varje stort livsval innebär ångest. Du väljer inte alltid mellan ljus och mörker eller gott och ont, vilket gör många av dessa val svåra, säger Olle Carlsson, präst och författare.
Men att ångra sig känns som ett tabutillstånd i vår lyckofiltrerade och framgångsorienterade verklighet. Det är som om hela vår tid präglas av ”jag gjorde mitt bästa” och ”det blev jättebra och jag lärde mig något som en bonus”.
I sin nya och omtalade roman ”Sniglar och snö” ångrar författaren Agneta Pleijel att hon inte var en bättre mamma. ”Linn borde ha fått ha sin mamma i fred. Som mor var jag inte bara tanklös utan närmast imbecill”, skriver hon. Agneta Pleijel ångrar också att hon inte var på ett annat sätt i relationen till män. ”Varför satte jag inte ett högre pris på mig själv? Varför i helvete gjorde jag inte det?”.
Men det är, som det ju heter, lätt att vara efterklok, påminner
AnnaCarin Magnusson, psykolog och specialist i psykologisk behandling. Vi tenderar att glömma hur det var när vi befann oss i situationen, med de omständigheter och känslor som styrde då.
– I verkligheten handlar det ju sällan om att man misslyckades, man agerade antagligen utifrån den information man hade, och det är först i efterhand man har facit och ser att något annat skulle ha varit bättre.
– Ånger handlar ju om att man hade velat göra annorlunda. Kanske kan det därför leda till en känsla av att man ”gjorde fel”. Om man beskriver de positiva biverkningarna som uppstod känns misslyckandet lättare att hantera. Jag tycker att det är en fantastiskt fin och användbar egenskap vi människor har, att vi ofta kan komma till ro med att saker blev som de blev, genom att notera vad som faktiskt blev bra och inte bara se till det som blev dåligt.
Olle Carl
