”jag går ut på gatan och skriker: jock, var är du?”mandas man tog livet av sig

10 min läsning

Det har gått över fyra år sedan dagen då Jock gick ut genom dörren för att aldrig mer komma tillbaka. Hans fru Manda Ersgård säger att sorgen är evig, men den förändras. Och det finns plats för humor, även när det är som allra svårast: ”Skrattet är en överlevnadsgrej.” För Taras Hillevi Wahl berättar Manda om det allra svåraste – och viktigaste.

Av Hillevi Wahl Foto Peter Knutson

Manda Ersgård har tagit sina erfarenheter av sorg och skapat podden ”Var god sörj”.

De hade ju allt. Kärlek, framgång och underbara barn. Jock Millgårdh var geniförklarad inom tv-branschen.

Manda Ersgård hade förverkligat ännu en dröm: att bli barnmorska.

Men i januari 2019 gick hennes älskade Jock ut genom dörren, och kom aldrig tillbaka.

– Jock valde att ta sitt liv. I efterhand har jag förstått att han kämpade med vår ekonomi. Men jag vill inte tro att det bara handlade om pengar. Det vore så hemskt, säger Manda Ersgård.

Med sin nya podcast: ”Var god sörj” blandar hon djupaste sorg med humor och hopp:

– Vi måste våga prata om förlust och sorg. Men också glädjen och livet som fortsätter, trots allt, säger Manda Ersgård.

Manda och jag har haft barn i samma skolklass i många år. Manda var också en av de absolut första ”i den hemliga armé av morsor” som ringde på min dörr när min man fick cancer. Då stod hon där, med en dramatenväska full med hemlagad fläskpannkaka, köttbullar och kärlek. Det är sådant man aldrig glömmer.

– Men du släppte ju in folk! Jag orkade inte möta människor den första tiden, säger Manda, medan den lilla busiga katten Nemo försöker göra allt för att stjäla vårt fokus.

”Folk” i det här sammanhanget är det krisnätverk av föräldrar som sattes igång av en mamma i skolan, Katta, samma dag som Jock försvann. Samma krisgrupp återaktiverades när min egen familj drabbades, ett år senare.

– När Katta mejlade ut i gruppen om det hemska som hänt er, sade jag: ”Jag tror inte jag klarar det”. Men då lät Katta mig förstå, att nu jäklar var det min tur att ge tillbaka. För det är så otroligt viktigt att alla ställer upp när det värsta händer. Då får man lägga sin egen sorg åt sidan, en liten stund.

– Jag börjar nästan gråta när jag tänker på det. Det var så svårt att gå hem till er för att försöka få er att bli lite gladare, när jag själv inte var det, säger Manda.

Trots att det nu har gått fyra år sedan den där dagen i januari 2019 när Jock försvann, har vi aldrig pratat om vad det var som faktiskt hände. Inte förrän nu, när Manda

Denna artikel är publicerad i...

Liknande artiklar

Liknande artiklar