Axel rudi pell

Är det svårt att hitta nya saker att skriva om när man har släppt så många album?

– Nej. Jag börjar med en titel, sedan skriver jag musiken och därefter texten. Men inte förrän jag har melodin helt färdig så att jag kan anpassa varje stavelse till melodin. Det är inga problem alls. Men jag är ingen politisk snubbe. Det är klart att jag läser tidningarna, ser vad som händer och är emot alla krig och konflikter, men jag håller mig ifrån att uttala mig om sådant. Eller skriva om det. Jag kan inte ändra på något. Det finns många andra som är bättre på att skriva om sådant. Jag vill underhålla! Mitt budskap syns i låtar som ”Forever strong” på den nya skivan: man måste vara stark i en värld av våld, krig och brott och man får aldrig ge upp.

Det låter mer som ett typiskt metalbudskap: tro på dig själv.

– Haha, ja!

Du har i intervjuer sagt att du gillar att hitta nya källor för inspiration men jag hör som vanligt mest 70-talsinfluenser i din musik, speciellt i de långa mer episka låtarna på nya albumet ”Risen symbol”. Exempelvis ”Ankhaia” som erinrar om både Led Zeppelins ”Kashmir” och Rainbows ”Stargazer”, speciellt i de stigande stråkarrangemangen.

– Ja, jag ser den som låten Led Zeppelin glömde att skriva! Mina hjältar har inte ändrats. De är fortfarande Led Zeppelin, Deep Purple, Rainbow och UFO med Michael Schenker. De gjorde det så bra och Deep Purples ”Made in Japan” från 1972 är fortfarande det bästa som någonsin gjorts. Energin och spelglädjen är enorm! Jag har precis hört Deep Purples nya singel och den är bra, klassisk Purple. Inget ont om Steve Morse, han är en fantastisk gitarrist och dessutom jättetrevlig, men nye gitarristen Simon McBride passar dem ännu bättre.

När hörde du senast något nytt band som du blev imponerad av?

– Jag vet inte. Jag kan inte minnas något från senare år som jag har känt så inför. Visst, jag hör ibland enstaka låtar på radion som jag gillar, men j