Manifesto
INNER WOUND
Symfonisk prog metal
Apparaten runt grekiska Sunburst verkar vilja rida på någon våg och ha en del av kakan som smakar Tesseract och Haken. Förutom hur bandet jämförs med nämnda namn i bland annat pressinformationen skönjs det i skivomslaget. Men ”Manifesto” lämpar sig bättre för paralleller till mindre trendriktiga band. Det är lika delar symfonisk metal med filmiska muskler och progressiv metal av tungt och lagom tekniskt snitt. Del ett bär spår av Kamelot och Conception, och det är inte det minsta långsökt att hävda att sångaren Vasilis Georgiou låter som Roy Khan och Tommy Kareviks felande länk. I beståndsdel två sträcker sig Sunburst tillbaka till genrens rötter och namn som Fates Warning och Queensrÿche – fast köttigare. En annan nära jämförelse hittar vi på andra sidan Medelhavet i Myrath.
”Manifesto” förvaltar snyggt de bästa beståndsdelarna från två subgenrer och skivans största problem är egentligen att följande åtta spår inte lever upp till öppningen ”The flood”.
1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 JESPER ROBILD
Q&ADu är döpt till samma förnamn som din landsman Gus G, va?
– Ja, säger gitarristen Konstantinos ”Gus Drax” Drachalivas. Mina riktiga för- och efternamn är för långa, Gus Drax är lite enklare för folk utanför Grekland.
Vad sjunger ni om på ert andra album ”Manifesto”?
– Sångaren Vasilis Georgiou har skrivit texterna men jag har gjort min läxa så jag har koll. Jag är involverad i hela processen. Det är inget konceptalbum, men jag skulle säga att vi är ett konceptband. Båda våra album handlar om att brottas med saker i vardagen, samhällets problem, och ibland religion, men inte som ett black metal-band hade sjungit om religion. Jag tror på Gud men jag skulle inte säga att jag är jättereligiös. Ett av våra favoritämnen på ”Manifesto” är det moderna samhället, specifikt sociala medier och alla kändisar och fejkpersonligheter som folk väljer att se upp till.
Ni har pumpat upp musiken med mycket orkesterarrangemang.
– Det var medvetet att gå i den riktningen. Vi har spelat låt
