Rage

4 min läsning

De är 40 år in i karriären och den sjungande basisten Peter ”Peavy” Wagner önskar att han vore mer som Iron Maiden men absolut inte som Metallica.

JANNE MATTSSON

Rage består av trummisen Vassilios ”Lucky” Maniatopoulos, sångaren och basisten Peter ”Peavy” Wagner och gitarristen Jean Bormann.
FOTO OLIVER BOB

Säg den lycka som varar för återigen har det blåst en förändringens vind genom Rage.

– Folk säger att vi har en ny banduppsättning men det är väl ändå inte sant, säger sångaren och basisten Peter ”Peavy” Wagner vädjande. Vi har inga nya medlemmar, däremot är Jean Bormann ensam gitarrist nu. Stefan Weber (ex-Scanner) har tekniskt sett inte slutat men varför han inte är med oss är inte upp till mig att svara på. Dörren står öppen och kommer han tillbaka kommer han tillbaka, om inte fortsätter vi att vara en trio.

Nya skivan ”Afterlifelines” lanseras som ”40 år med Rage”. Vad gjorde att Rages klocka började ticka just 1984, det vill säga mitt under tiden ni hette Avenger?

– Det var i december 1984 som jag släppte mitt första album, Avengers ”Prayers of steel”. Eller mer korrekt, det skulle ha varit då. Vårt dåvarande skivbolag klantade till distributionen och skivan fanns till försäljning först 1985. Men jag räknar december 1984 som det officiella datumet. Det hade gått att strula till allting ännu mer och räknat 1982 som starten för det var då bandet bildades. Men då hade vartenda jubileum kommit på sniskan. Dessutom fyller jag 60 i år så 40 år med Rage och 60 med mig – det är vad världen fått dras med, haha!

På ”Afterlifelines” visar ni återigen upp er symfoniska sida. Vad är det som lockar dig tillbaka till den?

– Jag har alltid känt en dragning till det symfoniska. Det började redan med Beatles och symfoniska låtar som ”Eleanor Rigby” och ”I am the walrus”. Vi avslutade skivan ”Black in mind” (1995) med låten ”All this time” där vi lät en stråkkvartett medverka.

Den låten blev så älskad av en kille på vårt dåvarande skivbolag att när de hade sitt kvartalsmöte lobbade han för att vi skulle göra ett helt album i den stilen. På den tiden tävlade de anställda om att komma på den bästa idén. Den som gjorde det fick extra pengar till sin avdelning. Vi beslutades att vara den bästa idén och det var så ”Lingua mortis”-skivan föddes året efter.

Under året ska ni även göra spelningar tillsammans med Lingua Mortis Orchestra igen. Under en kort period var Lingua Mortis O

Denna artikel är publicerad i...

Liknande artiklar

Liknande artiklar