Týr

2 min läsning

ERIK THOMPSON

Týr består av basisten Gunnar H Thomsen, sångaren och gitarristen Heri Joensen, gitarristen Hans Hammer och trummisen Tadeusz Rieckmann.
FOTO GAUI H

Vad har bandet Týr för relation till Black Sabbath-albumet ”Tyr”?

– Jag snodde både bandnamnet och loggan därifrån, säger sångaren och gitarristen Heri Joensen. Jag gillar skivan skarpt och den betydde mycket för Týrs tillkomst. Det var länge den enda metal med inslag av vikingamytologi som jag kände till. När vi släppte vårt första album ”How far to Asgaard” (2002) visste jag inte att band som Bathory ens existerade.

Uppföljaren ”Eric the Red” (2003) var den första Týr-platta jag hörde och spontant fann jag den så maniskt finputsad att den kändes som en hemuppgift.

– Haha! På den tiden gick jag på musikskola och hade verkligen känslan av hemuppgift när jag skrev de låtarna. Jag är extremt petig med detaljer. Jag vill att allting ska sitta ihop optimalt och jag vill inte att något nytt ska dyka upp och ställa till oreda i sista minuten. Jag är öppen för alla förslag, frågor och inriktningar men före inspelning ska allt vara beslutat och klart.

Týrs nionde album ”Battle ballads” är starkt inspirerat av det sound ni åstadkom med en symfoniorkester på 2021 års live-dvd ”A night at the Nordic house”. Samtidigt insåg du från start att du skulle tvingas kompromissa, för att det soundet inte gick att återskapa i studion.

– Det stämmer. Den symfoniska showen var vår med råge dyraste någonsin. Tänk dig själv att ha med en hel orkester för repetitioner och tre konserter! Det täckte inte vår studiobudget på långa vägar, men som tur är finns det samplingar. De låter inte helt äkta, men inom heavy metal kommer man undan med det. De flesta band, utom de största får man tro, använder sådana för sina orkestrala partier.

Däremot är själva låtarna på ”Battle ballads” era minst invecklade på länge.

– Det var ett medvetet beslut. På förra plattan, ”Hel” (2019), blev låtarna väldigt långa och intrikata. Vi följde verkligen min naturliga instinkt att släppa loss och låta saker gå dit de vill. Det blir för invecklat för vissa lyssnare och ibland även att spela. Stundtals vill man bara se folk röja till en riktigt stark melodi, det är helt annorlunda än att se dem tänka ”jag är så imponerad av hur svårt och tekniskt du kan spela”. Vi ser ju reaktionen när vi spelar exempelvis ”Hold the heathen hammer high”, en väldigt enkel och rättfram melo

Denna artikel är publicerad i...

Liknande artiklar

Liknande artiklar