Sverige blev något av ett favoritland för amerikanske jazzmusiker som gärna kom hit på turné. I Sverige fanns det nämligen gott om duktiga musiker att jamma med och ställen att ha konsert på. Men det var också ett land där man som svart kunde bli behandlad som en vanlig människa ...
Text: Kalle Lind
KALLE LIND BLICKAR BAKÅTJazzen anfaller! Del 2
Den inte helt självklara kärleksrelationen mellan den förfrusna blindtarmen Sverige och de många rytmer som ryms under paraplyet jazz är omvittnad. Storbandsledaren Duke Ellington spelar in en platta med Alice Babs 1963 och döper den efter kompositionen ”Serenade to Sweden”. Arrangören, trumpetaren och sedermera producenten Quincy Jones turnerar här från femtiotalet och framåt, vilket avknoppar sig i låten Midnight Sun never sets (1959), ett äktenskap och två barn.
Att amerikanska musiker gärna turnerar här är inte att undra på. Här får de, oavsett hudfärg, äta på samma restauranger som de spelar på. Även om de väcker uppmärksamhet där de drar fram bland kritvita infödda, så behandlas de som folk. Dessutom möter de ett intresse och en beundran som de inte kan räkna med i det segregerade USA.
De möter ett intresse och en beundran de inte kan räkna med i USA
Den svenske ”jazzambassadören” Claes Dahlgren bor på 1950- och 1960-talen i USA, arrangerar turnéer för svenska musiker, skriver för svenska tidningar och blir så småningom Sveriges Radio-medarbetare med New York som bas. Han flänger runt i staterna och gör inspelningar som världens jazzkonnässörer fortfarande tackar honom för.
Men de amerikanska musikerna upptäcker också att Sverige myllrar av kompetenta och egensinniga musiker. I maj 1949 hålls en gigantisk jazzfestival i Paris, där en svensk ”sensationell elitorkester” väcker stor uppmärksamhet. De flesta av de medverkande instrumentalisterna känns igen från allehanda sammanhang, inte minst sextio- och sjuttiotalens teveorkestrar: altsaxofonisten Arne Domnérus, klarinettisten Putte Wickman, tenorsaxofonisten Carl Henrik Norin, basisten Simon Brehm, trumpetaren Gösta Törner och den allestädes uppdykande sångerskan Alice Babs, som räknas som en musiker helt i paritet med grabbarna.
Det har diskuterats i efterhand om den där eli
