Gustav III kallas ibland litet nedlåtande för ”teaterkungen” för sitt, enligt många, överdrivna intresse för scenkonst och sin lust att göra teater av allting. Faktum är att hans liv som kung inleddes då han satt på operan i Paris och avslutades med attentatet på Operan i Stockholm. Tretton dagar senare avled han i blodförgiftning och lunginflammation.
AV: HERMAN LINDQVIST FOTO: TT, JENS MOHR/LIVRUSTKAMMAREN, MARKUS GÅRDER/KUNGLIGA OPERAN
Ingen skrev så många pjäser som han
Man kan se hans liv som regent mellan dessa två operabesök, som en enda pjäs med Gustav själv i huvudrollen, oftast också som pjäsens regissör och författare. Ett drama i högt tempo, i många akter uppdelade i otaliga scener, en pjäs med myllrande persongalleri, fylld av spänning, segrar och nederlag, intriger, svek och hat, snabba scenväxlingar med ytterst få och korta pauser. Där finns komiska höjdpunkter men också stora tragedier innan pjäsen går mot sin blodiga slutscen, där huvudpersonen in i det sista själv arrangerar dekoren, belysningen och replikerna. Hela sitt liv förväxlade han drömmarna med verkligheten, illusionen med livet. Men teaterintresset delade han med de flesta av samtidens furstar, till och med allvarliga realpolitiker som morbrodern Fredrik den store i Preussen och kusinen Katarina av Ryssland.
Teaterintresset väcktes vid späd ålder. Han fick ge sin första audiens som treåring, då han tog emot det franska sändebudet. Gossen, som var klädd som en vuxen prins i miniatyr, besvarade ministerns artiga hälsningstal med, att på franska, be honom att framföra vördnadsfulla hälsningar till Ludvig XIV. Gustav hade börjat undervisas i franska vid den åldern. Det måste påpekas att svenska var hans modersmål, han talade helt felfri svenska utan den franska teateraccent som moderna regissörer alltid vill klistra på honom. Han var den förste tronarvingen under flera generationer som var född i Sverige, talade prickfri svenska och var oerhört stolt över detta.
Teaterintresset kan ha väckts hos Gustav så tidigt av det faktum att hans lärare ofta undervisade i historia och litteratur med rollspel, som gossen gick in i med liv och lust. Han skrev små pjäser redan som barn, den första då han var elva år, en treaktare om hans idol Henry IV av Frankrike. Föräldrarna, som uppmuntrande honom med de pedagogiska rollspelen, blev lite oroliga då han fortsatte att spela teater som rent nöje. Det hände att Gustav och yngre personer ur hovet up
