Sofia rönnegård

3 min läsning

AV: PER-ERIC MALM FOTO: KARIN RÖSE, BÖRJE GUSTAVSSON

Sofia Rönnegård har många minnesvärda prestationer efter sina år i branschen.

Hej Sofia, hur mår du i dag?

– Tackar som frågar. Jag har nära till oro över världsläget och de kalla politiska vindar som blåser, men på det hela taget mår jag bra.

Vad sysslar du med just nu?

– Jag spelar in den andra säsongen av Vilken historia! Ett humoristiskt historieprogram för barn med bland annat underbara Ann Petrén, Emma Molin och Eric Stern. Annars sitter jag och skriver. Folkmusikern Sofia Sandén och jag filar på detaljerna i vårt nyskrivna körverk Jag är kärlek som ges ut på Gehrmans musikförlag. Sofia står för musiken och jag för texten. I nästa nummer av Teatertidningen kommer också en artikel som jag har skrivit om skådespeleri.

Blir du ofta igenkänd som Drakens granne på Barnkanalen?

– (Skratt) Jo, visst händer det att jag blir igenkänd som grannen. Det var en kul roll det där. Jag älskar när jag får röra mig i olika världar som skådespelare och under den perioden varvade jag besök hos Draken med inspelning av kriminalserien Innan vi dör, samtidigt som jag på kvällarna spelade en feministisk pjäs på moment:teater. Stora kontraster alltså och då trivs jag som bäst,

Din pappa är präst, hur har det påverkat dig?

– Min pappa är en riktigt bra präst. En sån som får folk att lyssna och som samtidigt får dom att känna sig sedda. Jag ser många likheter mellan skådespelaryrket och prästyrket. Vi jobbar till exempel båda med att förmedla budskap. För mig är teatern och kyrkan lite som frizoner. Rum bortom allt mätbart där gemenskap, människors lika värde och tron på att vi kan förändra världen är det centrala.

Har du någon drömroll?

– Nej, ingen drömroll direkt, men jag har aldrig spelat något av Lars Norén och det skulle jag gärna göra. Jag hoppas också få göra någon film- eller tv-roll där jag får använda mig av hela mitt register, både allvar och humor. Så där som man ofta ser i brittiska produktioner.

Har du varit nära att dö någon gång?

– Nej, men för femton år sen förlorade jag min son John, i slutet av graviditeten. Då trodde jag nästan att jag skulle dö av sorg, men det gjorde jag ju inte. John visade mig att kärleken är starkare än döden och att det i de mörkaste stunder trots allt finns en kärlek som bär.

Hur var din uppväxt?

– Vi flyttade mycket när jag var liten. Bland annat bodde vi på sjömanskyr

Denna artikel är publicerad i...

Liknande artiklar

Liknande artiklar