Det urvattnade slagordet att ”allt är möjligt” är förmodligen både lika ångestdämpande och ångestdrivande i dag som första gången det en gång kom på tal. För vad gör man egentligen när allt … är … möjligt? Tiden är i vilket fall inne – och modedesigners väljer att gå all in. Säsongens runway översköljs av maximalism och fiktion och tar vid där höstens surrealismtrend banat väg. När Gameboy, plastpåsar som innehåller guldfiskar och chips, och David Lynch på beachen, blir inspirationskällor verkar det inte gå att sluta tänja på gränser, aktivera strukturer, utforska material och utan ånger sammanföra vardag och vansinne. Inget är omöjligt att iklä sig. Excentrikern inom oss har gått från kuf till konung. Hur kommer det sig?
Av Rebecca Jardsdotter
”MODE BEHÖVER EXCENTRIKER, GIVETVIS. Men det gör världen också. Gud, världen skulle vara så tråkig utan dem”, uttryckte Alexander McQueen i början av 00-talet. Meningen manifesterade han säkerligen med den brittiska modeskribenten och redaktören Isabella Blow (som McQueen hade en omdiskuterad vänskap med) i åtanke – en kvinna som sägs aldrig ha ätit frukost utan att bära en huvudbonad. Eftersom hon var modisten Philip Treacys musa var det givetvis inte vilka huvudbonader som helst hon bar när hon åt middagar, gick på visningar, besökte galor eller avnjöt morgonens första mål. En juvelprydd kräfta, ett 30-tal rödmålade munnar utstickande från skallen, en plastcirkel som döljer hela ansiktet utöver mun och näsa, en hel kinesisk trädgård … Hennes looker fick många hattlösa huvuden att vända sig om en extra gång. Blow blev en excentriker att minnas, även efter sin död 2007.
För att själv bättra på sin egen excentriska sida är vårens catwalks ett gott hjälpmedel. Efter ett 2022 där konstnärer som Meret Oppenheim och Lynda Benglis inspirerat designers från New York till Milano klingar årets visningar vidare på samma surrealistiska melodi, men med inslag av sådant som i det närmaste kan beskrivas som fragment från feberdrömmar.
För JW Anderson, vars visning tog plats bland arkadspel, klädde sig modellerna i tangentbordsknappar i både standard- och XL-format, guldfiskpåsar knutna till enaxlade klänningar och ett kortkort, metalliskt ägg. Hos Schiaparelli bottnar vårens kollektion i en David Lynch-fierad stranddag med inslag av 86-rullen Blue Velvet. Balmain bjöd på skyhöga renässanssneakers och former hämtade från en annan galax, Pradas gigantiska ögonfransar guppade tungt mot mungipan, Rei Kawakubos anti-fashion för Comme
