TEXT: KARL- OLOF ANDERSSON
Livet för de familjer som sysslade med fiske var otryggt. Statlig reglering, vädrets makter och varierande fångster betydde hårda villkor och osäkerhet. Följ med på en resa i tid och rum, från Bottenviken till Bohuslän, där traditioner successivt har utmanats av ny teknik.
Fiske har varit viktigt för människors överlevnad så långt tillbaka vi känner historien. Inte minst i Sverige, med hundratusentals sjöar och vattendrag och långa kuster mot Atlanten och Östersjön. Vi ska i denna artikel koncentrera oss på fisket runt våra kuster. Det blir en historisk resa med början vid Bottenviken i norr och som fortsättning söderut, med nedslag i Stockholms skärgård, Blekinge, skånska Österlen och Halland. Bohuslän dominerar i två extra artiklar på slutet – om fiskarfamiljernas förhållande under andra världskriget, och om släktforskning om fiskare.
Det handlar mycket om strömming och sill, som har varit basen för kust- och havsfisket. Och ett av de viktigaste inslagen i fattigfolkets livsmedelsförsörjning under århundradena.
På samma sätt som för jakten på högdjur (älg, hjort och rådjur) betraktades det strandnära fisket under medeltiden som kronans (statens, kungens) egendom. Denna självpåtagna rätt hävdades särskilt starkt av ”rikshushållaren” Gustav Vasa, och tog sig uttryck bland annat i anläggandet av talrika kronofisken. Allmogen i kustbygderna kunde få fiska, men tvingades då att ge ifrån sig en del av fångsten till lokala myndighets- eller ståndspersoner. Ω Efter Gustav Vasas tid, och särskilt under 1600- och 1700-talen, förändrades den statliga fiskeripolitiken gradvis. Fiskerätten övergick då till dem som ägde mark vid stränderna, som regel självägande bönder. Men så var inte fallet längs Norrlandskusten. Där gav istället staten privilegier på det bästa fisket till borgarna i städerna.
Anledningen till detta var att staten ville främja uppkomsten och utvecklingen av städer, vilket ansågs gynna den ekonomiska utvecklingen i regionen. Från mitten av 1500-talet hade därför borgarna i Gävle privilegier på det bästa Norrlandsfisket. I takt med att nya städer grundades – Hudiksvall 1582, Härnösand 1585, Söderhamn 1620 och Sundsvall 1621 – ökade konkurrensen både om fångstplatserna och marknaderna.
Bönderna längs kusten genomförde ofta fruktlösa protester mot det som de uppfattade som en stor orättvisa.
FÖRHÅLLANDENA FÖRÄNDRADES FÖRST vid
