Karl-Olof Andersson
Viveca Österman är lektör och författare, bosatt i Göteborg. Som lektör läser hon och bedömer bokmanus på uppdrag av bokförlag. Hennes egna böcker, hittills två romaner och en tredje på väg, bygger på släktforskning med fiskare och havet i centrum.
Hur ser din släktrelation till Bohusläns fiskare ut?
– Min morfar Ivar Karlsson var fiskare och det var också hans far och farfar, och så fortsätter det så långt det går att minnas och dokument finns bevarade. I min första roman Fiskarens dröm är bokens manlige huvudperson Christoffer min morfars farfar.
Du har vuxit upp i byn Metesten i Kungälvs kommun, och det är där dina böcker tar sin utgångspunkt. Vad är det för slags plats?
– Det är en liten by vid mynningen av Nordre älv. Platsen idag går inte att känna igen som den var förr. På en del ställen kan man se ruiner av de torp som jag har beskrivit i mina böcker, men de flesta är helt borta. De fiskebåtar som en gång fanns finns idag endast på bild. Jag har använt mig av släktforskning, muntliga berättelse från min mor och morfar och gamla bilder för att återge platsen som den en gång var.
Varför ville du skriva romaner på grundval av släktforskningsmaterialet?
– Jag har valt att skriva om min släkt i romanform för att ge mer liv åt karaktärerna. Därför finns också personer och händelser som är fiktiva med, för att ge mer krydda åt berättelsen. Men det mesta i böckerna är verklighetsförankrat.
Berätta lite om dina två fiskarromaner!
– Min första bok Fiskarens dröm utspelar sig 1850–90. Bokens manlige huvudperson är Christoffer som vi möter första gången som 17-åring. Han har en dröm om att bli fiskare, men vägen dit blir lång. Han hamnar på det nystartade Lindholmens varv i Göteborg och är med om att genomföra den första strejken som slogs ned.
– Genom Christoffers hustru Charlotta, bokens kvinnliga huvudperson, får vi lära känna vardagen för en hustru till en varvsarbetare. Hon blir tvungen att dryga ut inkomsten både som tvätterska och sömmerska. Men drömmen om att kunna försörja sig som fiskare lever hela tiden hos Charlotta och Christoffer och till sist får de möjlighet att återvända hem till Metesten, bygga sig ett torp och starta upp fisket. Det artar sig väl för familjen, särskilt under den sista sillperioden på 1800-talets senare del. Men Christoffer dör i ”kräfta” enda
