TEXT: KATARINA HARRISON LINDBERGH
Flyttbara bostadsvagnar på hjul är ett gammalt fenomen. Däremot är den i Sverige så populära husvagnssemestern ett påfund från efterkrigstiden – om än med rötter i en skotsk idé kläckt i slutet av 1800-talet.
Ett fragmentariskt barnaminne av en oval, ljus husvagnskropp under en Norrlandssemester 1979. Sval sand mellan tårna, en hängmatta av nät och surströmming med farfar en ljus kväll. Jag var drygt två år. Långt senare i en brun och vit Cabby drar ett åskväder in över en norsk campingplats. Regnet smattrar mot taket och jag lyfter på den mörkbruna rullgardinen för att se blixtarna. Jag sover skavfötters med min lillasyster.
Det är inga unika minnen. Tusentals svenskar har vuxit upp med campingsemestrar. Nästan hälften av alla som semestrar i Sverige på sommaren bor på camping. Alla bor inte i husvagn, men många gör det. Hur har det blivit så, och hur länge har vi gjort det?
SVARET BEROR PÅ vad man menar med husvagn. Långt innan de ekipage som rullar på sommarvägarna i dagens Sverige dök upp fanns det naturligtvis andra vagnar som man kunde bo i. Alla som har sett en vildavästernfilm har kunnat beskåda hästdragna täckta 1800-talsvagnar fyllda till bristningsgränsen med husgeråd, möbler och barn på mödosam färd över prärien. De fanns på riktigt.
I Europa tog sig resande teatersällskap, trollkarlar och charlataner fram på vägarna i målade vagnar. Det fanns också människor vars permanenta hem utgjordes av husvagnar. Romer och resande har i lång tid flyttat mellan landsändar och över gränser. Under 1800-talet och första halvan av 1900-talet var hästdragna handbyggda vagnar en vanlig syn på vägarna. Utanför det romska samfundet tedde sig det kringflackande livet kanske spännande, men verkligheten kunde vara svår och husvagnslivet ofrivilligt. När svenska romer så småningom lämnade vagnarna för lägenheter eller hus brändes ekipagen. Nästan inga sådana husvagnar har bevarats.
Det frivilliga, turistiska husvagnslivet var ovanligt vid denna tid, både i Sverige och i andra länder. En och annan entusiast gav sig ut på vägarna redan vid 1800-talets slut för att få uppleva naturen, sommaren och äventyret på nära håll, men dessa husvagnspionjärer var ytterst få.
En sådan föregångsman var skotten William Gordon Stables (1837–1910). Han kastade avundsjuka blickar på de romska barn som passerade hans barndomshem i vagnar. När han blev en ung man drev hans äventyrslusta honom
