TEXT: REBECKA LENNARTSSON
På Norrmalm låg kring sekelskiftet 1900 den beryktade och numera försvunna Norra Smedjegatan. Stråket blev omtalat långt utanför tullarna för det osedliga leverne som försiggick här på »partihotell» och »flickställen».
Bilden till vänster, "Ett aber” av Per Fredrik Röding från 1914, visar en man som har stannat upp längs Hamngatan i Stockholm. Han står lutad mot en fasad, som för att återfå balansen. Det är natt, klockan närmar sig halv två. Moln jagar över himlen och gatorna är nästan tomma på både fordon och folk. Han har tappat sin hatt. Kanske är han berusad, på väg hem efter en glad kväll på krogen. Blicken är vänd mot Norra Smedjegatan, som anas mellan huskropparna, som om han överväger att vända om, kanske slå in på sidogatan. Man kan föreställa sig att det är vad konstnären ville antyda.
Samma vy som Rödings bild uppvisar ser idag helt annorlunda ut. Med rivningarna av nedre Norrmalm från 1950 och framåt grusades kvarter efter kvarter kring Sveavägen, Brunkebergstorg och Tegelbacken. Norra Smedjegatan hängde kvar ända mot slutet av Norrmalmsregleringen. Med början 1967 demolerades kvarteren Trollhättan, Sankt Per, Åskslaget och Torviggen. Sedan 1976 följer shoppingcentret Gallerians butiker och kaféer och övertäckta gångstråk nu samma sträckning som Norra Smedjegatan hade haft sedan 1640-talet.
NÄR DET FÖRSVUNNAS STAD idag återkallas är det ofta nedre Norrmalm med Klara och dess människor som får tjäna som exempel: tidningskvarteren, blomsterförsäljarna, typograferna, särlingarna, bohemerna.
Från tiden kring rivningarnas början finns det gott om fotografier från gatumiljöerna, genomförda av Stockholms stadsmuseum. Inte minst ger de fantastiska 1960-talsbilderna som togs av fotografen Manne Lind (1917–75) en inblick i gatans arkitektur och säregna stämning inför rivningarna.
Från tiden före 1960 tycks det emellertid inte finnas många bilder bevarade från just Norra Smedjegatan. Kanske det i sig säger något om platsens karaktär. Norra Smedjegatan var inte en plats som utmärkte sig för sin bebyggelse, sina butiker eller sina vyer. Det var inte en plats att visa upp eller frysa i tiden. Trots sitt läge mitt i stadens brusande och växande centrum framstår den som en periferi, en bakgata.
SAMTIDIGT VAR NORRA Smedjegatan kring sekelskiftet 1900 den mest ökända gatan i Stockholm, beryktad långt utanför stadens gränser. I folkmun kallades den för "kärleken
