Om du känner igen Mikael Hoffstens namn så är det inte osannolikt att det är från ett bokomslag. Han är ansvarig för Rötterbokhandelns digra utbud och flera av titlarna i nätbutiken har han varit med och författat själv. Hur hinner han med allt?
TEXT: CECILIA SANDBRING
Vi träffar Mikael Hoffsten på Sveriges släktforskarförbunds kansli i Sundbyberg. Här arbetar sju personer med att serva landets släktforskarföreningar på olika sätt. Mikaels uppgift är att sköta ekonomin och se till att det produceras intressanta släktforskarböcker – många av dem är han själv författare eller medförfattare till. Och så skriver han artiklar till förbundets tidning. Vad gör de andra på kansliet?
– Johanna Schillerström är kanslichef och planerar verksamheten. Nina Mårtensson är webbutvecklare och ansvarar för IT-lösningar, Charlotte Thomasson Ismail sköter bokhandeln och prenumerationerna, Maria Bratt är redaktör för Släkthistoriskt Forum och hemsidan Rötter, Olle Söderström hjälper till med tidningen, Magdalena Nyberg är marknadskoordinator och layoutare och arbetar även med gravstensinventeringen. Förutom vi som sitter här finns Anders Berg som är projektledare för Sveriges dödbok och Ted Rosvall som är redaktör för Släktforskarnas årsbok.
Hur går det till när nya böcker tas fram?
– Jag lyssnar på släktforskare och hör vad som efterfrågas, och ibland kommer det ett önskemål från styrelsen. Om en bok är slutsåld och det kommer många förfrågningar om den är det dags att ta fram en ny. Peter Sjölunds storsäljande handbok Släktforska med DNA har tryckts om elva gånger och har nu sålt i över tiotusen exemplar.
– Men det är inte alltid en slutsåld bok trycks om, ofta tycker jag att det blir bättre att göra något helt nytt på samma ämne. På Släktforskardagarna brukar jag lyssna på föredragen och jag har frågat en del föreläsare om de vill skriva en bok om ämnet de är experter på. Så gick det till exempel till när jag frågade Peter Ragnvaldsson om en bok om att forska i Finland. Och så brukar jag själv hjälpa till genom att skriva de mer allmänna texterna, till exempel de historiska sidorna.
Får ni in många förslag om böcker?
– Det händer, men oftast har de ämnena varit för smala. Det behöver vara titlar som är mer allmängiltiga för att vi ska ge ut dem. Men om Släkthistorias läsare har
