Med ugnseldfasta delar och en glasyr som hämtat sin färg från natthimlen blev Kosmos en av Gefle porslins mest framgångsrika 60-talsserier.
AV ÅSA ALBINSSON FOTO LÄNSMUSEET GÄVLEBORG, BUKOWSKIS, AUCTIONET M FL TACK TILL KRISTINA LINDKVIST/LÄNSMUSEET GÄVLEBORG, LOVE JÖNSSON, PORSLINSPOJKEN
KOSMOS FRÅN GEFLE PORSLIN
60 -talet var årtiondet då den borgerliga traditionen att äta både förrätt, varmrätt och efterrätt till vardags försvann. För den – oftast kvinnan – som yrkesarbetade räckte tiden helt enkelt inte till för avancerad matlagning. I stället gör den snabblagade pulvermaten entré och den praktiska gratängen, som kan ställas fram direkt från ugnen, får en framträdande plats på matbordet.
Kosmos var ett svar på den ökande efterfrågan på ugnssäkert gods. Serien från Gefle porslin, som kom 1966, bestod från början av ugnseldfasta kärl i flintgods med reliefdekor. Så småningom växte den till att också omfatta te- och kaffegods och matporslin. Namnet Kosmos kom från den blåbruna glasyren som påminde om natthimlens färg.
I en intervju inför en utställning om Berit Ternell på Rians designmuseum för några år sedan berättar formgivaren Berit Ternell om hur den rustika formen kom till. En nyanställd chef hade i sin iver att rationalisera produktionen slängt Berit Ternells drejskiva på tippen när hon var på semester. I stället fick hon modellera prototyper av lerkorvar, och i och med att modellören var upptagen fick hon göra gipsmodellerna till delarna själv.
Kosmos blir en enorm publiksuccé, och 1967 belönas Berit Ternell med första pris av den nederländska designstiftelsen Gulden Vorm för en ”lyckad kombination av konstnärlig känsla förenad med insikt i industriell teknik”. Att priset var avsett för henne personligen fick dock Berit Ternell inte veta förrän i efterhand.
– De sa att fabriken fått ett pris. Någon från ledningen hade varit där och tagit emot priset, som var i form av en modernistisk skulptur i metall.
1968 hade Institutet för folkhälsa börjat varna för bly i glaserad hushållskeramik. Framför allt gällde det utländskt lergods, alltså föremål gjorda i röd lera av den sort som finns i blomkrukor, och man avrådde från att långtidsförvara livsmedel i glaserade lergodskärl. Diskussionerna gjorde att tillverkarna förbättrade sina tillverkningsmetoder vad gällde både bly och kadmium. VDN-märkningen som infördes i slutet av 60-talet blev också en garanti för att de glaserade kärlen var sä
