KRÖNIKA /Gabriella Skog ser midsommar som sommarens förfest.
JAG STIRRAR NED på mobilskärmen. Väntar. Tvekar. I samma sekund som jag trycker på skicka slänger jag i väg telefonen som om jag bränt mig på den. Det är midsommarafton och värmerekord. En av mina närmsta vänner fyller 30 år och fullkomligt strålar när hon delar ut hotshots till sällskapet. Vi sjunger en ramsa, utbyter blickar, böjer nackarna bakåt och sveper. Den sötsliskiga varma vätskan lägger ett temporärt lock på min nervositet.
Jag har på mig en kort byxdress, kanske det minsta plagget jag äger, men svetten rinner ändå oavbrutet längst min rygg. Vi sätter oss till bords och jag hamnar bredvid ett par som upprepade gånger försöker para ihop mig med sin singelkompis, på det där halvt skämtsamma sättet som par ofta gör när de kommer i kontakt med singlar. Jag nickar artigt till svar, livrädd för att jinxa något.
Vi går i samlad trupp ned till bryggan, kastar av oss kläderna och dyker ned i sjön. Vattnet svalkar knappt, men jag simmar djupare ned mot botten dit ljudvågorna från festen inte når. När jag får lock för öronen låter jag kroppen flyta upp mot ytan. Någon gör bomben och en liten svallvåg lyfter u
