Oavsiktliga accentfärger och sömlösa övergångar – Elin Skoglunds och Max Malaks känsla för renoveringsprojekt gjorde underverk för vindslägenheten på Döbelnsgatan.
Text Frida Lagerblad Foto Johan Sellén Styling Gill Renlund
Det blev tredje renoveringen gillt för Elin Skoglund och hennes sambo Max Malak. De hade tidigare tagit sig an både tidig funkis och sekelskifte när de fick upp ögonen för lägenheten högst upp i huset på Döbelnsgatan i Stockholm – och den här gången skulle de inte ha gjort något annorlunda; allt är precis som de vill ha det. Vindslägenheten med etage rymmer nu tre sovrum, två badrum och två vardagsrum, det större i anslutning till det öppna köket på entréplan. Paret fick tillträde i maj förra året och inledde då en omfattande renovering under totalt sex månader.
»Vi har flyttat runt ganska mycket de senaste åren och hur mycket vi än älskar varje lägenhet så kan vi liksom inte stå emot ett spännande renoveringsprojekt. Men när vi började titta på just den här var det min sambo som var mest drivande, han har alltid drömt om en terrass där han kan stå och grilla. För mig var det inte lika självklart«, förklarar Elin som dock kom på andra tankar när de väl fick komma på visning.
»Jag föll direkt för det otroliga ljusinsläppet. Känslan av att bo högst upp i huset med utsikt över takåsarna och himlen var helt fantastisk, det hade liksom inte slagit mig förut. Jag är ganska romantisk av mig och när man ser luftballongerna segla över stan om sommarkvällarna är det just så det känns – superromantiskt.«
MEN ELIN OCH Max var helt överens om att lägenhetens planlösning behövde göras om, framför allt eftersom nedervåningens proportioner inte gick ihop med visionen om en stor och öppen kökslösning.
»Den andra delen som var särskilt viktig för mig var trappan. Jag avskyr rangliga spiraltrappor som är svåra att gå i, men som ofta byggs som yteffektiva lösningar i just vindslägenheter. Nu har vi i stället en trappa som är hemmets hjärta och som jag tycker så mycket om«, säger Elin.
»Under den har vi även gjort ett stort walk in-skafferi där jag får plats med allt mitt porslin, det är som ett litet gömställe bara vi vet om. På det viset är den tredje renoveringen helt klart den bästa, när man har övat ett par gånger och skissar upp allting själv lämnas ingenting åt slumpen, man har redan löst
