Text: George "Jojje" Johansson
Både och. Spenslig, nästan tunn, först känd som talangfull trummis, bland annat i ABBAS ljudbild på många succélåtar.
Men han hade mer än musik i sig.
Ett motorsportintresse och ett autodidakt teknikintresse på ingenjörsnivå. Men först gav han sig ut i världen. Ölandsgrabben från Borgholm gick till sjöss, mönstrade på ett svenskt handelsfartyg vars första anlöp var New Orleans, Louisiana i USA. Landpermis som heter duga för en ung sjöman.
”Slim”? New Orleans har alltid vibrerat av musik, het mat och erotik. Vibrationerna lockade Tommy Borgudd till ett jazzhak där bluespianisten Memphis Slim skulle framträda.
Framträdandet dröjde. Trummisen i bandet hade stukat en handled.
En besättningskompis, som visste att Tommy hade trumspel och musik i livsbagaget, tog mod till sig. Gick till Memphis Slim, vilsen på scenen. Pekade på den lille matrosen. Sa till Memphis Slim att ”den där grabben kan sitta in!”
Datatadaaa…
Tommy fick beröm av blueslegenden efter spelningen. Applåder och jubel. Memphis Slim döpte om Tommy till ”Little Slim”. Som en berömmande gest. Det satt i ett tag. Ombord. Men när Tommy Borgudd började sin musikerkarriär på allvar föll ”Little” bort. Och ingen motorsport syntes då direkt vid horisonten. Tommy trummade på. Full av spelglädje.
Under en turné i Storbritannien stötte han på jazzmusikern och motorsportentusiasten, amatörracerföraren Chris Barber (1930–2021). Barber råkade ha en Lotus 22 FJ till salu. 900 pund. Affär!
Borgudd var metodisk, såg till att bilen fraktades till Jim Russel Racing Drivers School. Lärde sig köra den. Kände av vibbarna.
Från 1972 blev det på motorsport med allvar för Tommy. En blandning av Formel Ford, standardvagnar (Hillman Imp, bland annat!) och sedan internationell Formel 3.
Svensk F3-mästare, inte pjåkigt i den tidens getingbo. Och framgångar i England.
Efter det följde några… mediokra… år i Formel 1. ATS och Tyrrell. Tommy kämpade med allt från en kolerisk stallchef (Günter Schmidt, 1932–2005), till en racekunnig boss med högt ställda mål (Ken Tyrrell, 1924–2001). Ken var en krävande, pedagogisk och ”no nonsens”-chef i många bemärkelser. Som när han förhandlade förarlöner:
– Listen! I don’t pay you well because this is a dangerous activity. I pay you to be quick!
Både ATS och Tyrrell var underfinansierade när Tommy ålade
