Racestripe Magazine har träffat Peter Norlander som trots tre SM-guld och två titlar i Super Star förblev lite av en doldis. Det började i Volvo-Cupen och i standardklassen med en Opel Kadett GT/E. Han gick vidare till populära Super Star innan han fortsatte med en monster-Camaro i Super Saloon.
Text: Bengt-Åce Gustavsson
Peter Norlander växte upp i Lerum utanför Göteborg. Han jobbade tillsammans med Ulf Granberg på Nordbakels där pappa Birger var VD. Ulf Granberg fick sitt racingintresse från Bo ”Emma” Emanuelsson och det smittade sedan av sig till Norlander. När Peter sedan såg Granberg köra i Volvo-Cupen ville han naturligtvis också vara med. Han trodde dock att hans föräldrar inte skulle uppskatta den idén så han började tävla i smyg 1973. Men pappa Birger kom på honom och till allmän förvåning tyckte pappa att det var kul och började stötta sin tävlande son! Volvo-Cupen var en hård skola med identiska bilar och många omkörningar. En skola som Norlander skulle få mycket nytta av senare i racinglivet. Det blev 12:e plats 1973, 14:e plats 1974 och 4:e plats 1975.
1976 körde Peter en Opel Kadett GT/E i klassen Standard Racing och det blev en pangsuccé! Seger i alla fem racen och SM-guld! Han rundade av säsongen med att vinna nationstävlingen på Nürburgring! Det var en upplevelse- och hans minns:
– Jag och min kära hustru såg en dokumentär om Walter Röhrl som deltog som fabriksförare och har haft en fantastisk karriär och som kört så många varv på den banan blev i filmen kallad för "Lord of the ring". Då kunde jag inte hålla mig utan sa till hustrun att den där "lorden" körde jag förbi tre gånger med bara två träningsrundor på Ringen, sa Peter.
1977 gick han över till dåtidens mest populära klass – Super Star. Peter satte sig i respekt direkt med att komma på fjärde plats redan i debuten. Han tog pole i nästan varje tävling, men det dröjde till tävlingen på Kinnekulle Ring i augusti innan han tog sin första seger. På den tiden avgjordes mästerskapet i finalen. Den som vann årets sista tävling vann mästerskapet. Peter Norlander ledde finalen när växellådan låste sig och han rullade i mål på elfte plats. Det blev en tuff säsong 1978 där Peter hela tiden kämpade mot Lerumskompisarna Granberg och Emanuelsson, men kamratskapet var förbi och de var närmast bittra fiender på banan. Finalen på Kinnekulle blev hätsk och Norlander slutade på en blygsam t
