Fokus på moa i dubbelbiografi

Vi drabbade samman med våra ödens hela bredd – författarparet Moa och Harry MartinsonEbba Witt-Brattström HISTORISKA MEDIA

● Ebba Witt-Brattströms bok om Harry och Moa Martinsons förhållande och författarskap börjar med parets uppbrott sommaren 1939. De hade då varit ett par i elva år, och plötsligt lämnar han henne. Helt tvärt! Skilsmässan fick lösas av en advokat, all kontakt bröts.

Moa kunde först inte tro att brytningen var definitiv – han hade ju dragit iväg förr, antingen beroende på en flört eller på grund av de demoner som hade förföljt honom sedan barndomen. En gång, i juni 1935, hade hon till och med fått lov att efterlysa sin make i radion.

DERAS GEMENSAMMA historia började 1928, när den 38-åriga Moa var nybliven änka. Hon hade dessutom förlorat två av sina fem barn i en drunkningsolycka. Sedan några år tillbaka var hon verksam som skribent, bland annat för Tidevarvet som gavs ut av Frisinnade kvinnors riksförbund, Harry, 14 år yngre än hon, var en arbetslös sjöman och sjuklig i tbc. Han gick på luffen och hankade sig fram på tillfälliga jobb. Några dikter hade han lyckats sälja in till arbetartidningar, men inkomsten gick inte att leva på.

Moa kom som en räddande ängel och öppnade sitt hem för honom. Kort därefter blev de ett par och gifte sig 1929. På hennes torp Johannesdal i sörmländska Sorunda skrevs bland annat klassikerna Mor gifter sig (om Moas fattiga barndom) och Nässlorna blomma (om Harrys eländiga uppväxt).

DERAS FÖRHÅLLANDE tycks ha varit passionerat, Harrys brev är i alla fall poetiskt eldiga, och tillsammans utvecklade de sina författarskap.

Naturligtvis fanns konflikter dem emellan. Föreställ er en närmare 40-årig arbetarkvinna som Moa, med all sin livserfarenhet, som får höra Harry och hans 25-åriga författarvänner sitta vid hennes köksbord och hylla kvinnan som en bördig åker, där de ska så sin säd. De anslöt sig till den svenska primitivismen och satte sin sexualdrift i centrum, både i livet och i litteraturen. Men Moa visste vad driften kunde leda till i praktiken – könssjukdomar, sexuellt våld, brutalitet.

BOKEN HANDLAR INTE bara om parets historia ihop och de böcker som kom till. Det genomträngande temat är hur illa Moa Martinson behandlades. I början av berättelsen kan man ana Ebba Witt-Brattströms vrede när separationen beskrivs, sedan växer den till ursinne när hon redogör för hur

Moa Martinson förtalas och förminskas av