Mat, meditation och sårbara minnen. Plazas krönikör blev dumpad och låter sig renas genom att åka till andra sidan jorden för en ännu längre resa – inom sig själv.
Text & fotoNadya Grüner
När min tioåriga son skulle hålla sin första presentation i skolan för en tid sedan, och berätta om sin familj, blev jag minst sagt förvånad över hans beskrivning. För att citera: ”Min mamma yogar, mediterar och reser bort för att vara den som inte blir arg”. Inte ett ord yppades om nygräddade kanelbullar, inte heller något om mina fenomenala dribblingar på fotbollsplanen. Först blev jag arg, vad skulle hans lärare tro? Men så imponerades jag av hans klarsynthet.
Genom åren har han betraktat mig i tid och otid på yogamattan. Den låg utrullad i vardagsrummet under skilsmässan, pandemin, liksom lugna sommarmorgnar och stressiga jobbnätter. Min hjärna mår bra av att resa, både långväga – och inåt.
Jag har ändock ett motstånd till att bidra till bilden av att man kan åka till Thailand på yogaretreat, vara där ett tag och sedan hitta sig själv. Det är en smaklös kliché. Jag är av den uppfattningen att man måste hitta sig själv i vardagen för att orka bära livet och parera dess upp- och nergångar. Men när chansen dök upp att resa på djungeläventyr i Thailand, där man satsar på en ny sorts turism, där målet är att inom tio år bli världens främsta nation kring frågor om hållbar turism, samt avsluta resan med total hälsoomvandling med hjälp av thailändska läkningstraditioner på en prisbelönt retreat, blev jag nyfiken och ropade: ”Ja!”
DET ÄR EN FIN BALANSGÅNG mellan att sätta sig själv först samtidigt som man också vill tänka på dem runt omkring sig. Att resa hållbart handlar ju om att ta ett helhetsgrepp på resan och göra medvetna val hela vägen med omsorg för miljön. Men även omsorg för kultur och människor. Inför resan läste jag flera olika vetenskapliga studier som visar att hjärnan drar nytta av att resa och att utsättas för nya sinnesintryck. Genom att vistas i naturen förbättras sinnena avsevärt och detta gör oss skarpare – och lyckligare. Precis vad jag behövde!
Dagen innan avrådde min tandläkare mig från att resa då jag hade en omfattande tandinfektion och behövde dra ut tanden. Något jag lättvindigt viftade bort. Jag hade nyligen blivit dumpad och ville inget hellre än att pausa mitt normala liv, både geografiskt och metaforiskt. Det var dags att återuppfinna sig själv, jag skulle ta ett helhe
